Gnocchi med tomatsås - Det enkla blir det goda

Seriöst. Hur gott kan det bli – kokt potatis, mjöl och konserverade tomater…?

Svaret är: JÄTTEGOTT! 

Självklar beror det på vad du gör av det. Men om du bestämmer dig för att göra gnocchi i tomatsås -ja, då är du hemma. Mitt recept har jag hämtat från underbara ”Två hungriga italienare” (Antonio Carluccio och Gennaro Contaldo). Sedan improviserar jag en del utifrån det, förstås. Såhär enkelt är det:

Koka potatisen med skal på så den bli mjuk men inte sönderkokt. Låt den svalna. 

Gör under tiden tomatsåsen genom att fräsa ett par hackade vitlöksklyftor i olivolja och sedan hälla på tomaterna och riven basilika. Salta, peppra och koka upp, sänk sedan värmen och låt det sjuda i tio minuter.

Skala potatisen, mosa den lägg den i en stor bunke och tillsätt mjöl och ägg. Arbeta ihop det till en deg. 

Strö mjöl över en bänk där du kan arbeta med degen (det ska vara rismjöl enligt grundreceptet men jag hade inget sådant så jag tog vanligt vetemjöl. Det blev också bra.). 

Forma degen till långa, korvliknande rullar, ca 1 – 2 cm tjocka. Skär sedan de långa bitarna i små kuber, rätt så kvadratiska.

Koka upp vatten i en stor kastrull. Tillsätt salt. Lägg ned dina gnocchibitar i vattnet och låt dem sjuda. Fiska upp dem igen med hålslev när de flyter till ytan – lite som att fiska, fast med garanterad fångst. Jättekul! 

Låt dem rinna av, lägg dem i tomatsåsen, koka upp på svag värme och tillsätt mozzarella i bitar samt sisådär hälften av den rivna parmesanen. Ta av från värmen efter ett par minuter, strö över resten av parmesanen och garnera med basilikablad.

Voila – en riktig festmåltid! Alla mina barn var lyriska över hur gott det här blev, och det blev flera omtagningar. Och var lugn – det blir MYCKET mat av det här, så det räcker uppenbarligen både till hungriga tonårspojkar och omtagningar.

Det här behöver du:

Gnocchi
1 kilo mjölig potatis

1 ägg

300 gram vetemjöl

Rismjöl (eller mer vetemjöl) till utbakning

Sås

700 – 800 gram konserverade tomater (gärna av märket Mutti)

En kruka basilika

200 gram mozarella

100 gram riven parmesan

1 – 2 vitlöksklyftor

Olivolja

Salt, peppar

My Food trip to Asia - the movie

Så - här är den slutligen... Matfilmen som mina söner tjatade in mig i att göra under vår senaste backpackertripp till Asien. 

Ett och halvt år senare är den alltså ihopklippt och upplagd. Titta gärna in i den om du har lust att följa med då jag äter mig genom Singapore, Malaysia och Thailand. 

Pappas svenska pesto

Min pappa tycker mycket om mat - precis som jag. Till jul brukar han för det mesta önska sig något ganska modest, såsom "någon god eller spännande smakupplevelse". I år hade jag planerat lite matupplevelser på temat Italien, eftersom vi reste där i somras. Men när han lät ana att han just nu är förtjust i det svenska köket tog tankarna nya vändningar...

Italienskt blev det - med autentiska pestoingredienser, och lite annat. Men så tillverkade jag också ett svenskt pesto-recept för att ackompanjera den italienska, och även möta upp smakpreferensen. Jag provlagade naturligtvis först, så jag visste om det var något att ha. När alla tre barnen och även min man blev lyriska och inte ville sluta äta - då visste jag att det var värt att ge bort som julklapp. Nu vet jag att pappa provat att laga den, och att han blev nöjd; alltså vågar jag publicera det här.

Så här kommer det; receptet på Pappas svenska pesto: 

Ingredienser: 
En näve rostade mandlar
½ vitlöksklyfta, skalad och hackad
Havssalt och nymald svartpeppar
3 rejäla nävar färsk persilja, bladen repade och hackade
En rejäl näve färskriven Västerbottenost
En slurk rapsolja

Gör såhär: 
Stöt mandlarna med vitlöksklyftan, salt och persilja i en mortel. När det är grovt mortlat tillsätter du Västerbottenosten och mortlar några varv till. Avsluta med att röra ned en slurk rapsolja i blandningen och rör runt. Klart att äta!
Himmelskt gott att blanda ned i tärnad, nykokt svensk potatis som ett tillbehör till exempelvis ugnsbakad lax.

Tortilla Carnitas - godaste "fredagstacon"

INGEN MER FREDAGSTACO!

sa jag till mina barn för några år sedan. Då hade vi ätit den nya svenska fredags-nationalrätten tacos varenda fredag i tusen år. Och jag klarade inte en enda taco till. 

Så nu har vi haft ett välbehövligt uppehåll på en sisådär fem, sex år. Men idag ville äldsta sonen prompt ha just taco. Tack och lov kom Philip Rosenthal till vår undsättning med sitt fantastiska "Somebody feed Phil", och avsnittet i Mexico City. 

Inspirerad av detta skapade jag en helt ny version - jag kallar den Tortilla Carnitas.

Basen i den här är köttet, som sedan ska placeras i de små versionerna av tortillabröd. Tillbehör kan ju variera, vi hade majs och tomat. Vad som absolut inte ska varieras är dock guacemolen och salsan - de är (nästan) lika viktiga som köttet. 

Utöver detta serverade jag små citronklyftor för var och en att pressa över köttet, och färsk koriander att strö över tortillan när den är redo att ätas. Det höjde rätten än mer. 

Men köttet...

Det var ju det som gjorde rätten enastående. 

Såhär:

Låt ett kilo fläskkarré koka på låg värme i just så mycket saltat vatten så det täcker köttet. När det kokat i cirka två timmar, lägg ned en citron delad i små klyftor tillsammans med en halv, klyftad gul lök. Låt små koka en timme till. I slutet av den timmen tillsätter du en tesked spiskummin och en näve färsk koriander. 

När köttet kokat i gott och väl tre och en halv timme hällde jag av buljongen (som var för fet för att spara) och drog isär det på två uppläggningsfat. Som pulled pork, ungefär.

Eftersom några av mina barn är chilikänsliga, och chili var en central del av min urpsrungsidé här, tog jag två slevar av köttbuljongen och hällde i en mindre kastrull med en hel, finhackad grön chili av den hetare sorten. Den fick sedan småkoka så den nästan smälte ihop med vätskan under en timme. Resultatet blev en hjärtstoppar-het buljong som jag slevade över det fat med kött jag serverade chili-ätarna vid bordet. 

Därefter är det bara att plocka ihop sin egen Tortilla Carnitas, med precis de proportioner man själv vill. 

Godaste "tacon" jag ätit!

Canneloni med salsiccia - när vi blev sugna på pasta

"Jag vill ha pasta ikväll" deklarerade äldste sonen på lördagsmorgonen. "Det ska vara korv och tomatsås också". "Ok", svarar jag - "om du hjälper till och lagar middagen".

I sanningens namn älskar jag ju den typen av mat-utmaningar. Hjärnan gick på högvarv och den färdiga rätten konstruerades snabbt. Inköpslistan gjordes upp - och sonen slöt lojalt upp vid matlagningsdags.

Det blev canneloni med salsiccia och tomatsås.


Eftersom riktig canneloni är svår att få tag på i Sverige så använde vi färska lasagneplattor.
Jag stekte salsiccia som sonen sedan skivade och delade i halvmånar. Jag sotade också ett gäng padrone-paprikor som vi hade i kylen. Dessa fick hackade följa med korven som fyllning i pastaplattorna, tillsammans med tärnad tomat och parmesanost. Plattorna rullades ihop och lades i smord ugnsform ("som pasta-sushi" kommenterade sonen).
Under tiden lärde jag sonen att koka godaste tomatsåsen - fräst gul lök som sedan får sällskap med krossade tomater och passerade tomater, lite salt och peppar, en nypa socker, lite balsamvinäger, en skvätt rödvin och så pressad vitlök. Tomatsåsen hälldes över pastarullarna i ugnsformen, toppades med mozzarellaskivor, riven parmesan och färsk basilika.
In i ugnen - ca 225 grader, ca 10 minuter - och; Volia! middagen är klar!

Världens godaste (och lättaste) köttpaj

Nåja - åtminstone bland de lättaste. Om du har din pulled pork klar. Har du inte det så får du lägga till en sisådär fem, sex timmar... Men nu utgår vi från att du har det. Vi utgår från att du har gjort en supergod pulled pork, och som vanligt fått en massa gott kött över. Vad gör du nu? Lunchdaten imorrn kommer inte att uppskatta matlåda, du vill inte samma middag två kvällar i rad - hur god den än var.

Svar: Du fryser in köttet. Och plockar upp det till tining nästa fredagskväll. Eller någon annan gång du vill ha en supergod, halvfestlig och helenkel middag.

Vi har nyss avslutat en högt uppskattad fredagsmiddag, både små och stora gillade pajen och äldste sonen deklarerade att han fått en ny paj-favorit. Det blev, som man säger på småländska, tabberas.

Ingredienser:
400 - 500 gram pulled pork
1 röd paprika
1 burk majs
1 burk creme fraiche med chili och paprika
ca 100 gram riven ost


Såhär gör du:
Släng ihop en pajdeg (eller köp färdig fryst. Fast egen blir godast.)
Klä en avtagbar form med pajdegen.
Sätt ugnen på 200 grader.
Skär köttet med vass kniv i mindre delar, tvärs över fibrerna
Dela paprikan, kärna ur den /har du gott om tid kan du sota den först, och därefter dra av det svartnade skalet)
Skär paprikan i tärningar, ca 1x1 cm
Sprid ut köttet över pajdegen
Sprinkla majs och paprika över köttet
Bred över creme fraichen
Strö över riven ost

Grädda i mitten av ugnen, på 200 grader i ca 35 minuter.

Pajen funkar precis som den är, men om du vill ha något att göra medan pajen är i ugnen så släng ihop en sallad bestående av till exempel machésallad, zuccini i halvmånar och tunt skivade rädisor med en tjock vinegrettesås till.

TABBERAS!

Tomatmarinerat fläskkött - inspirerad av 1700-tal

När jag läste en av Diana Gabaldons böcker i Outlander-serien fastnade jag vid en av matepisoderna. En stor festmåltid förbereddes och en konflikt utspelades mellan några konservativa män som hävdade att kvinnan som grillade hela grisar använde sig av Djävulens frukter när hon hade tomat i marinaden. Själva receptet beskrevs inte, men väl smaken av det färdiggrillade köttet - som naturligtvis smakade underbart. En sådan utmaning går ju inte att motstå! Sagt och gjort - jag improviserade ihop en marinad i somras, inför någon av våra grillkvällar. Resultatet blev fantastiskt. Tomaterna gav en sötma och ett djup i smaken som jag inte lyckats uppnå med någon annan marinad. Men jag skrev aldrig ner hur jag hade gjort! Det har jag ångrat många gånger. Så ikväll har jag bestämt mig för att helt enkelt göra ett nytt försök - må det lyckas eller misslyckas.

Ingredienser:

Fläskfilet, - ca ett halvt kilo
Tomater - 3 st
Lök - en halv
Rapsolja - ca 1 - 2 msk
Honung - 1 msk
Salt - 2 tsk
Nymald svartpeppar - efter smak

Såhär har jag gjort:

Jag skållar tomaterna. Du vet hur det går till; släng dem i sjudande vatten på spisen tills skalet spricker, fiska sen upp dem och låt dem svalna innan du drar skalet av dem. Under tiden sotar jag löken: jag skär den i tunna klyftor och sätter in den på högsta värme i ugnen tills topparna på klyftorna blivit svarta. När tomaterna är skalade, delar jag dem i klyftor och kärnar ur dem.
Sedan lägger jag tomater, lök och resten av ingredienserna (förutom köttet) i en mixer och mixar tills det är en slät, tjock marinad. Jag skär köttet i 1 - 2 cm skivor och lägger i stor bunke, häller över marinaden, rör runt med händerna tills köttet är helt täckt. Nu får det vila i två timmar, och därefter ugnsteker jag köttet. Ja, i somras grillade jag det förstås. Men Sverige i december inbjuder inte direkt till grillning...

Det tar mig ungefär 20 minuter att göra marinaden (och som du vet är jag ingen kock). Det är såklart lite längre än den minut det tar att öppna kylen och hämta ut färdigmarinaden på flaska. Men det är det värt. Och tro mig, jag är ingen föraktare av färdiga marinader. Till sommarens första grillning ska jag absolut ha Caj P:s original. Det har med barndomsminnen att göra. Men när du vill testa något nytt, så är det här ett bra alternativ. Det blir helt annorlunda än färdig marinad, och som sagt, mycket gott.

Till köttet tänker jag servera ett potatisstomp gjort på mandelpotatis, parmesan, creme fraiche och persilja. Jag tänker också långbaka fina cocktailtomater på kvist för att sällskapa med kött och potatis på tallrikarna.