tisdag 13 november 2012

Mat-äventyr i Los Angeles


Två veckor i Los Angeles erbjuder en hel massa möjligheter - inte minst på matfronten. Är det något USA är världsbäst på så är det andra länders kök J Våra matäventyr i Los Angeles sträckte sig över stora delar av jorden; mexikanskt, amerikanskt, italienskt, franskt, japanskt…

En av de saker jag verkligen sett fram emot var en riktig svullar-frukost, american style, på en sunkig diner (ja - i den tanken ryms ett visst mått av nostalgi…). På Norms Diner i Santa Monica hittade vi nästan exakt vad vi sökte - minus sunkigheten då. Norms hade förvånansvärt bra mat - gott, rikligt med mat och shyssta priser. En "Bigger better Breakfast" för 6 dollar gav 2 ägg, any style, bacon, korv, skinka, hash brownies (det är råstekta potatis för den som undrar över namnet ;) ) och två pannkakor med smör och grädde… Man står sig ett tag på den frukosten.

Efter en lång dag på Universal Studios tog vi vägen om Sunset Strip och åt middag på den franska restaurangen Le Petit Four. Det var en riktigt lyxig känsla på ett ganska opretentiöst vis: jag åt vaktel i portvinssås med ratatouille, sittandes på uteserveringen i solnedgången och med gatan framför bordet. Maten var högklassig och det var dessutom roligt att prata med den franska ägaren som kom förbi och beklagade sig över att antalet franska restauranger blev färre och färre medan de italienska blev allt fler…

Restaurangen Blue Stove hittade vi genom mat-söktjänsten Yelp - tur, för vi hade aldrig sprungit på den av misstag. Den ligger undangömd längst in i varuhuset Nordstroms i gallerian Santa Monica place. Sök-kategorin är "tapas" och maten serveras verkligen i tapas-stil -men det är inte ett spanskt kök. Snarare "Californian modern cross over" om det finns någon sådan kategori J. Vi åt en lokal ost-tallrik med kvittenmarmelad och honung, varm chevre-sallad med betor och ruccola, lammbrochetter med harissa dipsås, koriander-lime kyckling tacos, citrondoftad risotto med grillade pilgrimsmusslor och franska bönor samt risotto kroketter med serranoskinka i rostad vitlöks- och tomatsås. Alltihop var väldigt gott, men kycklingtacosen stod verkligen ut - fräsch och ändå smakrik med en lite oväntad tvist.

 På El Cholo, Wilshire Boulevard i Santa Monica, åt vi en underbar mex-middag med massor av käk. Till förrätt tog vi nachostallrik - så där överdådigt dekadent som det bara blir i USA med ost, salsa, bönpasta, guacemole och creme fraiche gratinerat över nachoschipsen. Efter en sån är det alltid lite tungt att klämma i sig en huvudrätt också, men skam den som ger sig. Lite extra kul var det att läsa storyn om restaurangen på baksidan av menyn, och att det var på den som en av medarbetarna skapade rätten "nachos" när det begav sig.

Slutligen vill jag berätta om vår favoritrestaurang, FrittoMisto. Vi hittade den på Tripadvisor och bestämde oss för att pröva den efter att ha läst de hyllande recensionerna där. Det är alltid en chansning att göra så - risken finns ju att man blir besviken om man har för höga förväntningar. Den oron var obefogad. Fritto Misto svarade upp mot alla förväntningar och lite till! Första kvällen åt jag kronärtskocks- och räkgnocci i en sås på Chardonnay, citron, salvia och grädde. Johan åt en getost-fettuccini som b.la. innehöll en broccoli som var den godaste jag ätit i hela mitt liv! Den var rund och mjuk och liksom söt i smaken, utan den lite beska bismaken broccoli brukar ha. Jag frågade hur de gjorde den, men fick bara svaret "Vi kokar den lite. Ibland får den sjuda med i pastasåsen." Andra gången vi var där åt Johan en lasagne med rostad, italiensk kalkonkorv. Jag åt en svamp- och marsala ravioli som var helt fantastisk. Barnen åt pasta med fyra-ostsås.

Sista kvällen på en resa är alltid speciell, och eftersom vi var så förtjusta i Fritto Misto bestämde vi oss för att det var där den sista middagen skulle ätas. Och den blev verkligen en höjdare! Jag åt en sötpotatis ravioli i salviagräddsås med vildsvamp som var så god att jag fick avhålla mig från att slicka tallriken. Johan åt "Atomic Pasta" - med Cajungrillad kyckling på New Mexico-vis och chili-linguini, med en chipotle-chiligräddsås. Till efterrätt tog vi crème brylé och Fritto Mistos mjölfria chokladkaka.

Lägg till detta riktigt goda viner, en fantastisk service - i synnerhet servitrisen Lina som serverade oss två av kvällarna och iögonfallande shyssta priser så förstår ni att succén var given!

Jag kom hem från Los Angeles en bra bit fattigare och flera kilo tyngre - men laddad med så många härliga upplevelser. Och det finns det ju egentligen ingen prislapp på.