Två veckor i Los Angeles erbjuder en hel massa möjligheter -
inte minst på matfronten. Är det något USA är världsbäst på så är det andra
länders kök J Våra matäventyr i Los Angeles sträckte sig över stora delar
av jorden; mexikanskt, amerikanskt, italienskt, franskt, japanskt…
En av de saker jag verkligen sett fram emot var en riktig
svullar-frukost, american style, på en sunkig diner (ja - i den tanken ryms ett
visst mått av nostalgi…). På Norms Diner i Santa Monica hittade vi nästan exakt
vad vi sökte - minus sunkigheten då. Norms hade förvånansvärt bra mat - gott, rikligt
med mat och shyssta priser. En "Bigger better Breakfast" för 6 dollar
gav 2 ägg, any style, bacon, korv, skinka, hash brownies (det är råstekta
potatis för den som undrar över namnet ;) ) och två pannkakor med smör och
grädde… Man står sig ett tag på den frukosten.
Efter en lång dag på Universal Studios tog vi vägen om
Sunset Strip och åt middag på den franska restaurangen Le Petit Four. Det var
en riktigt lyxig känsla på ett ganska opretentiöst vis: jag åt vaktel i
portvinssås med ratatouille, sittandes på uteserveringen i solnedgången och med
gatan framför bordet. Maten var högklassig och det var dessutom roligt att
prata med den franska ägaren som kom förbi och beklagade sig över att antalet
franska restauranger blev färre och färre medan de italienska blev allt fler…
Restaurangen Blue Stove hittade vi genom mat-söktjänsten
Yelp - tur, för vi hade aldrig sprungit på den av misstag. Den ligger undangömd
längst in i varuhuset Nordstroms i gallerian Santa Monica place. Sök-kategorin
är "tapas" och maten serveras verkligen i tapas-stil -men det är inte
ett spanskt kök. Snarare "Californian modern cross over" om det finns
någon sådan kategori J. Vi åt en lokal ost-tallrik med kvittenmarmelad och
honung, varm chevre-sallad med betor och ruccola, lammbrochetter med harissa
dipsås, koriander-lime kyckling tacos, citrondoftad risotto med grillade
pilgrimsmusslor och franska bönor samt risotto kroketter med serranoskinka i
rostad vitlöks- och tomatsås. Alltihop var väldigt gott, men kycklingtacosen
stod verkligen ut - fräsch och ändå smakrik med en lite oväntad tvist.
På El Cholo, Wilshire Boulevard i Santa Monica, åt vi en
underbar mex-middag med massor av käk. Till förrätt tog vi nachostallrik - så
där överdådigt dekadent som det bara blir i USA med ost, salsa, bönpasta,
guacemole och creme fraiche gratinerat över nachoschipsen. Efter en sån är det
alltid lite tungt att klämma i sig en huvudrätt också, men skam den som ger
sig. Lite extra kul var det att läsa storyn om restaurangen på baksidan av
menyn, och att det var på den som en av medarbetarna skapade rätten
"nachos" när det begav sig. 
Slutligen vill jag berätta om vår favoritrestaurang, FrittoMisto. Vi hittade den på Tripadvisor och bestämde oss för att pröva den efter
att ha läst de hyllande recensionerna där. Det är alltid en chansning att göra
så - risken finns ju att man blir besviken om man har för höga förväntningar.
Den oron var obefogad. Fritto Misto svarade upp mot alla förväntningar och lite
till! Första kvällen åt jag kronärtskocks- och räkgnocci i en sås på
Chardonnay, citron, salvia och grädde. Johan åt en getost-fettuccini som b.la. innehöll
en broccoli som var den godaste jag ätit i hela mitt liv! Den var rund och mjuk
och liksom söt i smaken, utan den lite beska bismaken broccoli brukar ha. Jag
frågade hur de gjorde den, men fick bara svaret "Vi kokar den lite. Ibland
får den sjuda med i pastasåsen." Andra gången vi var där åt Johan en
lasagne med rostad, italiensk kalkonkorv. Jag åt en svamp- och marsala ravioli
som var helt fantastisk. Barnen åt pasta med fyra-ostsås.
Sista kvällen på en resa är alltid speciell, och eftersom vi
var så förtjusta i Fritto Misto bestämde vi oss för att det var där den sista
middagen skulle ätas. Och den blev verkligen en höjdare! Jag åt en sötpotatis
ravioli i salviagräddsås med vildsvamp som var så god att jag
fick avhålla mig från att slicka tallriken. Johan åt "Atomic
Pasta" - med Cajungrillad kyckling på New Mexico-vis och chili-linguini, med
en chipotle-chiligräddsås. Till efterrätt tog vi crème brylé och Fritto Mistos
mjölfria chokladkaka.
Lägg till detta riktigt goda viner, en fantastisk service
- i synnerhet servitrisen Lina som serverade oss två av kvällarna och iögonfallande
shyssta priser så förstår ni att succén var given!
Jag kom hem från Los Angeles en bra bit fattigare och
flera kilo tyngre - men laddad med så många härliga upplevelser. Och det finns
det ju egentligen ingen prislapp på.
