lördag 12 december 2015

Tomatmarinerat fläskkött - inspirerad av 1700-tal

När jag läste en av Diana Gabaldons böcker i Outlander-serien fastnade jag vid en av matepisoderna. En stor festmåltid förbereddes och en konflikt utspelades mellan några konservativa män som hävdade att kvinnan som grillade hela grisar använde sig av Djävulens frukter när hon hade tomat i marinaden. Själva receptet beskrevs inte, men väl smaken av det färdiggrillade köttet - som naturligtvis smakade underbart. En sådan utmaning går ju inte att motstå! Sagt och gjort - jag improviserade ihop en marinad i somras, inför någon av våra grillkvällar. Resultatet blev fantastiskt. Tomaterna gav en sötma och ett djup i smaken som jag inte lyckats uppnå med någon annan marinad. Men jag skrev aldrig ner hur jag hade gjort! Det har jag ångrat många gånger. Så ikväll har jag bestämt mig för att helt enkelt göra ett nytt försök - må det lyckas eller misslyckas.


Ingredienser:

Fläskfilet, - ca ett halvt kilo
Tomater - 3 st
Lök - en halv
Rapsolja - ca 1 - 2 msk
Honung - 1 msk
Salt - 2 tsk
Nymald svartpeppar - efter smak

Såhär har jag gjort:

Jag skållar tomaterna. Du vet hur det går till; släng dem i sjudande vatten på spisen tills skalet spricker, fiska sen upp dem och låt dem svalna innan du drar skalet av dem. Under tiden sotar jag löken: jag skär den i tunna klyftor och sätter in den på högsta värme i ugnen tills topparna på klyftorna blivit svarta. När tomaterna är skalade, delar jag dem i klyftor och kärnar ur dem.
Sedan lägger jag tomater, lök och resten av ingredienserna (förutom köttet) i en mixer och mixar tills det är en slät, tjock marinad. Jag skär köttet i 1 - 2 cm skivor och lägger i stor bunke, häller över marinaden, rör runt med händerna tills köttet är helt täckt. Nu får det vila i två timmar, och därefter ugnsteker jag köttet. Ja, i somras grillade jag det förstås. Men Sverige i december inbjuder inte direkt till grillning...

Det tar mig ungefär 20 minuter att göra marinaden (och som du vet är jag ingen kock). Det är såklart lite längre än den minut det tar att öppna kylen och hämta ut färdigmarinaden på flaska. Men det är det värt. Och tro mig, jag är ingen föraktare av färdiga marinader. Till sommarens första grillning ska jag absolut ha Caj P:s original. Det har med barndomsminnen att göra. Men när du vill testa något nytt, så är det här ett bra alternativ. Det blir helt annorlunda än färdig marinad, och som sagt, mycket gott.

Till köttet tänker jag servera ett potatisstomp gjort på mandelpotatis, parmesan, creme fraiche och persilja. Jag tänker också långbaka fina cocktailtomater på kvist för att sällskapa med kött och potatis på tallrikarna.


lördag 15 augusti 2015

Skördetid, marknadstid - vaxbönor och babykronärtskockor


Jag älskar marknaden i Växjö! Torghandeln där har varit ett stående inslag i mitt liv under alla år jag bott i staden. Som liten var det ett givet lördagsförmiddagsinslag tillsammans med mamma och pappa. Som vuxen cyklar jag gärna ner till torget och bara går omkring där och tittar och luktar. Blommor och grönsaker dominerar torghandeln, men det finns också fiskvagn, ostvagn, korvvagn – och allsköns skräp. Grönsakshandeln är det som lockar mig. Det finns alltid närodlade, säsongsbundna grönsaker att få tag i, de är för det mesta väldigt bra och dessutom får jag sådan inspiration bara av att vara där! Idag skulle jag handla vaxbönor till kvällens middag. Men när jag plockat ihop mina bönor och skulle betala fick jag syn på dem. Som en hägring låg de där. Baby-kronärtskockor! Äntligen! För ljuvligt att motstå.

Nu ligger de ansade och delade i en stor skål citronvatten i mitt kök. Om en stund ska jag skiva dem och fräsa dem i olivolja tillsammans med lite vitlök, sisådär en tio minuter. Sedan ska de serveras till örtgrillad regnbågsforell, ugnsbakad nypotatis och örtsås. Och javisst ja – vaxbönor! Lättkokta, med smält smör och salt. Jag tror jag börjar med middagen nu…

lördag 11 juli 2015

Några smakbitar från Singapore

Ok, här är det. Singapore är inte det bästa matlandet. Det är mer som London, eller New York. Det har liksom ingen egen mat-fana att hålla högt. Men, liksom London och New York, det har all världens mat samlat i en stad. Förra gången i Singapore blev jag mat-besviken. Det är ett obehagligt tillstånd. Denna gång känns det bättre. Kanske beroende på lägre förväntningar (förra gången var de skyhöga.. "Singapore - food capital of the world"!). Hur som helst - även om den "singaporeanska"(?) maten är förhållandevis smaklös jämfört med de flesta andra asiatiska länder jag rest i, så har jag denna gång fått uppleva några höjdpunkter.
En av dem är chili crab från the Chinese food stalls bakom Cuppage terrace. Pinfärsk krabba (den väste när kocken plockade upp den!) tillagad i tjock, mild chilisås och serverad med stekta kinesiska småbröd att suga upp såsen med. Underbart!
En annan upplevde jag i Little India  -  middag på pakistanska Usman. Deras specialiteter var bland annat tandoori kyckling sprängfylld av smak, palek paneer, den mjuka indiska osten, bräserad i gräddig spenat och nybakat naanbröd. Vi beställde också raita, som var tjockare och gräddigare än någon raita jag ätit tidigare, men också mer chilihet. Och kyckling tikka masala, dhaal och lite annat... Pure delight.
Och slutligen vill jag ge en eloge till popiah; Singapores vårrulle. Ingen storslagen anrättning, utan snarare en hyllning till det enkla. Jag åt fantastiskt goda popiah på Food republic - tunn, pannkaksliknande deg som löst höll samman färska grönsaker fyllda av söt, friterad vitlök. Doppade i het röd chilisås. Det gjorde min dag.
Men nu ser jag fram emot andra smakupplevelser. Först i Malaysia, och sedan i min gamla, goda trofasta vän Thailand. Och jag står fast vid vad jag tfgidigare uttryckt: i Asien finns det inget kök som slår det thailändska.