tisdag 31 augusti 2010

Avokadosoppa med asiatisk touch - en lite mer oväntad variant

Om den klassiska avokadosoppan kan betraktas som en av mina äldsta vänner i köket, får nog denna variant ses som den mer spännande kusinen som stormar in och stjäl uppmärksamheten.


Avokadosmaken är framträdande även i denna, men flankeras av betydligt mer pikanta smaker såsom en rejäl dos färsk koriander, lök och en stadig dos lime. Den är busenkel att göra och erbjuder en mindre explosion av smaker.


Receptet kommer (om dock något modifierat av mig) från boken Laga lätt thailändskt - men så särskilt thailändskt är det inte. Mjölkprodukter som gräddfil och creme fraiche förekommer nästan aldrig i thailändsk mat, och även avokado är sällsynt. Det gör dock inte soppan mindre god...



Den påminner lite om Gazpacho och fungerar bra som lyxigare lunch på sommaren, eller som förrätt på en festligare middag. Den kan t.ex. serveras i dricksglas, med brödpinnar som tillbehör. Tänk bara på att avokado mörknar snabbt, så det är inte en soppa som skall stå och vänta för länge.



Ingredienser
(4 port)

- 2 - 3 mogna avokado (jag brukar använda 3)


- 1 liten hackad silverlök (eller 2 små shalottenlökar)


- 1 krossad vitlöksklyfta


- 3 msk hackad, färsk koriander


- 2 msk hackad, färsk mynta


- 2 msk limejuice (färskpressad)


- 7 dl grönsaksbuljong


- 1 msk risvinäger eller 1/2 msk vitvinsvinäger


- 1 msk japansk soja


- salt och peppar



Garnering:


- 1/2 - 1 dl gräddfil


- 1 msk finhackad, färsk koriander


- 2 tsk pressad lime


- finstrimlat limeskal






Gör såhär:


1. Ta fruktköttet ur avokadon och lägg det i en mixer tillsammans med lök, vitlök, koriander, mynta, lime och hälften av buljongen. Kör till en slät smet.


2. Tillsätt resten av buljongen, vinäger och soja. Blanda allt väl. Smaka av med salt och peppar. Ställ att svalna en stund.


3. Blanda till garneringen och ringla denna över soppan i varje tallrik / glas. Strö sist över limeskalet.


Soppan smakar bäst om den serveras ljummen eller sval - inte iskall. Jag brukar servera brödkrutonger eller brödpinnar till om jag vill att den skall vara lite mer mättande.

måndag 30 augusti 2010

Avokadosoppa - en klassiker!

Avokadosoppan var under många år min signaturrätt. Jag lagade den när jag skulle bjuda på det godaste jag kunde tänka mig - soppa och avokado i kombination. Det kan helt enkelt inte bli fel.

På min ena möhippa hade tjejerna finurligt tänkt ut att middagen skulle vara ett knytkalas där varje tjej skulle ta med en rätt de förknippade med mig. Avokadosoppans plats på bordet var given!

Men allt eftersom åren går har fler och fler rätter tagit plats i mitt hjärta, och jag lagar inte lika ofta min älskade avokadosoppa. I somras hade vi skaldjursbuffé hos Jocke, och då ville vi ha med någon sidorätt för att flankera alla skaldjur. Då dök min kära gamla trofasta vän upp i huvudet igen, och jag lagade den som förrätt.

Denna gång ville jag pröva att göra den lite annorlunda, för jag har på sistone tyckt att den inte är helt perfekt. Jag tycker att avokadon får en lite syrlig smak när den hettas upp, och det förtar avokadons naturligt mjuka och nästan lite fadda smak som jag älskar så mycket. Sagt och gjort - avokadon tillsattes först efter att soppan tagits av värmen istället för som tidigare och enligt recept; under uppkok. Resultatet blev suveränt! Det tog alltså 17 år. Men nu är soppan perfekt. Receptet är taget efter inspiration från boken "Soppor med bröd" från ICA provkök, men jag har ändrat så mycket i det efter hand, så det är nu ganska långt från det ursprungliga receptet. Här nedan får ni mitt recept:


Klassisk avokadosoppa
(4 portioner)

- 4 mogna avokados

- ca 8 dl grönsaksbuljong
- ca 3 dl matlagningsgrädde
- 2 msk pressad citron
- 1 stänk cayennepeppar
- salt
- peppar
- brödkrutonger


Gör såhär:

- Koka upp buljongen

- Häll i matlagningsgrädden. Krydda med cayennepeppar. Låt koka upp på medelhög värme.
- Mosa 3 avokados släta med mixer (ta en gaffel om du inte har en mixerstav. Du får jobba lite hårdare bara)
- Pressa citron över avokadon och blanda.
- Den fjärde avokadon delar du, gröper ur innamätet så helt du kan med sked och skär sedan i små kuber. Droppa lite citron över så de inte mörknar. De serveras som tillbehör.
- När buljongen och grädden kokat ihop i sisådär tio minuter tar du den av värmen.
- Vänd ner avokadomoset lite i taget medan du vispar ihop soppan.
- Smaka av med salt och peppar.
- Häll upp soppan i skålar och servera med några brödkrutonger och några avokadokuber på toppen.

Resten av krutongerna och avokadokuberna serverar du i varsin skål som varje gäst får förse sig själv ur under måltiden. Om man har för mycket bröd i soppan samtidigt förlorar brödet sin spänst och soppan blir grötig. Bättre att ta lite i taget. Du kan också servera röd rom, räkor och creme fraiche som tillbehör - allt efter smak!

fredag 27 augusti 2010

Blomkålssoppa - när jag hade bråttom

Häromdagen skrev jag att jag främst älskar soppor som fått koka länge. Det är något visst att läta ingredienserna långsamt komma till sin fulla rätt, och ha tid att experimentera med kryddor och smaka av i lugn och ro. Men soppor är fantastiska även när jag har bråttom!
Idag var jag försenad hem. Klockan två minuter över tolv var jag hemma. Vid tio över tolv skulle min blomkålssoppa med röd rom vara färdig enligt planen och inbjudna matgästers tidschema… Jag fick lite bråttom.
Den var inte klar vid tio över tolv. Men väl vid tjugo över. Och den blev jättegod! Grädden lyfter fram det söta i blomkålen, och rommen blir såväl en smakmässig som texturmässig kontrast till det. Jag brukar slänga med ett par potatisar också, för att göra soppan mer matig och få en lite neutral beståndsdel bredvid blomkålen. Synd bara att den ärade matgästen aldrig dök upp. Hans tallrik står i kylen nu… :D
Receptet är helt och hållet mitt eget, men inspirationen är hämtad från Klara Soppteater. Där serverades jag 1988 en underbar blomkålssopa med röd rom av Helge Skoog. Du förstår att den måste varit god, eftersom jag minns den fortfarande 22 år senare…


Blomkålssoppa
(ca 3 portioner för lunch, eller 4 port som förrätt)
- 1/2 blomkålshuvud


- 2 potatisar


- 3 dl matlagningsgrädde


- 2,5 dl grönsaksbuljong


- salt och vitpeppar


- röd rom

Gör såhär:

- Ansa blomkålen och dela i buketter

- Skala potatisarna och dela i små bitar

- Häll grädden i en ganska djup kastrull, och lägg ner blomkål och potatis

- Koka upp och sänk sedan värmen till medelhög. Späd med buljong. Låt koka i ca 15 min (känn med en sticka när blomkål och potatis är klar)
¨
- Mixa soppan med mixerstav. Det gör inget om den inte blir helt slät - det är gott med små bitar kvar.
- Smaka av med salt och peppar.

- Servera i soppskålar och rör försiktigt ned en rejäl tesked röd rom i varje skål. Garnera med en liten klick röd rom.




torsdag 26 augusti 2010

Stracciatelle - en soppa som värmer själen

Julen 2007 fick jag boken "middag med mr latte" Amanda Hesser) av min man Johan. Boken innehåller Hessers matkåserier från New York med tillhörande recept. Jag plöjde boken från pärm till pärm - och har läst den om och om igen sedan dess. Många av rätterna har jag lagat om och om igen. Fast inte anka med ingefära, som jag i ett visst mått av överdåd fick för mig att göra en påsk. Den tog två dygn att laga.


Stracciatelle, eller Trassoppa, däremot, har jag lagat många gånger. Det är en enkel och kanske inte så estetiskt tilltalande rätt - men den smakar fullständigt ljuvligt! Första gången jag åt den blev jag helt trollbunden.


Det var en nyårsdag. Vi hade haft middag med fem rätter till 15 gäster på nyårsafton. Köket var lätt kaotiskt, eftersom diskmaskinen gick sönder kl 22.00 på nyårsafton. Vi hade väl stått och handdiskat ett par timmar, jag och min kompis Jocke, när jag plötsligt insåg att jag var nödd och tvungen att laga kycklingbuljong. Joho, för det var absolut nödvändigt att laga Stracciatelle just denna nyårsdag. Det tog ju sin lilla tid, och det var lite bökigt att komma igenom diskbergen fram till spisen. Men du - det var värt det!


Denna underbara soppa som är så smakrik och ändå mild värmer ända in i själen. Om du ska laga den, så gör den med egenkokt kycklingbuljong. Det är så få och enkla ingredienser att resultatet av soppan är helt avhängigt av kvaliteten på buljongen. Det finns mer eller mindre avancerade recept på kycklingbuljong i varenda omfattande kokbok. Själv följer jag inget recept alls utan kokar en kyckling i så mycket vatten att det täcks, saltar efter smak och kryddar med det jag har hemma (lagerblad, pepparkorn, persilja, en lök i bitar, en morot… ja, lite vad jag råkar hitta). Buljong som blir över fryser jag in. Kycklingköttet är suveränt att använda i t.ex. en vietnamesisk kyckling- och myntasallad (recept kommer).


Ingredienser

(4 port)

12 dl kycklingbuljong

1 vitlöksklyfta

6 äggulor

3 äggvitor

(jag fuskar och tar 4 hela ägg istället. Jag tycker det blir mer luftigt så)

2 dl färskriven parmesanost



Gör såhär:

Hetta upp buljongen i en djup gryta på medelhög värme.

Lägg i vitlök och koka i 5 minuter.

Vispa under tiden samman äggvitor, äggulor och ost i en skål.

Ta av kastrullen från värmen, vält i äggsmeten och vicka lite på kastrullen.

När ägget ljusnat och stelnat till luftiga klumpar är soppan klar.


Häll försiktigt upp soppan i 4 (varma) soppskålar.

onsdag 25 augusti 2010

Om soppor

Soppor var det första jag började laga när jag väl började laga mat, och soppor är fortfarande något av det roligaste jag vet att laga. Soppor är också något av det bästa jag vet att äta. Soppor kan vara enkla, festliga, överdådiga, värmande, svalkande… De är lätta att laga och man kan äta myyyycket av dem!


En höst räddade soppor mig undan en envis höstdepression. Eller, ja, det var väl min rumskompis Cilla som rent handgripligen gjorde det, för det hon som lagade sopporna. En slags besvärjelse mot mörkret och kylan; varma soppor, filtar på golvet, en myshörna i vardagsrummet och tända ljus - och så blev hösten mer hanterbar.


Liksom Seinfeld hittade sin egen "soup nazi" - soppköket med fantastiska soppor men med en mycket auktoritär ägare, så hittade jag också sedermera min egen sopphimmel. Runt hörnet till mitt gamla jobb på Fleminggatan på Kungsholmen fanns det ett litet soppställe som jag hade som stamställe. De hade underbara soppor, flera olika varje dag att välja på. Lika svåra att motstå som Seinfeld-sopporna - men tjejerna som hade det var mycket trevligare än soppsnubben i Seinfeld. Min kollega Eva tyckte att det blev väl fanatiskt att äta soppa flera dagar i veckan, och särskilt tyckte hon att det var märkligt med kalla soppor! Själv längtade jag redan runt 9-draget till lunchen och funderade på vilka soppor de skulle ha idag… Nu har jag flyttat från Stockholm och i Växjö där jag bor finns det inga sopphak. Till min stora sorg. Om någon tänker öppna ett, låt mig veta. Jag kommer som ett skott. Tills vidare är jag tillbaka i att laga soppor själv.


Allra bäst tycker jag om soppor som fått koka länge, där smakerna verkligen kommer fram. Men jag har en hel rad soppor i min repertoar vid det här laget som jag tänkte dela med mig av; avokadosoppa i två olika varianter, morot och fänkålssoppa, skaldjurssoppa och min senaste favorit; Stracciatelle. Bland annat. Stracciatellen tänkte jag skriva mer om imorrn.

måndag 23 augusti 2010

Den italienska lasagnen

Den italienska lasagnen kom till inför en av våra "Mafioso-kvällar"; då träffades David, Jonas och jag och tittade på maffiafilm och åt italiensk mat. När jag nu publicerar rätten här, är det som en hyllning till min gode vän Jonas. Jonas dog för en kort tid sedan; han var en sann livsnjutare och visste hur man tog tillvara de små stunderna i livet!


Receptet kommer ursprungligen från boken "Det italienska köket" (Hess/Sälzer) men är modifierat bland annat med inspiration från TV-serien Sopranos. Man gör bäst i att gå till en bemannad köttdisk när man skall handla till den här rätten; de maler köttet och skivar korven åt dig.


Första gången jag åt den här lasagnen var en gastronomisk höjdpunkt. Det var alldeles tyst vid bordet - men efteråt kunde vi inte sluta prata om denna... matupplevelse! Vi funderade på vad det var som gjorde den god - och så olik den gamla vanliga lasagnen... Var det de tunna korvskivorna? De färska pastaplattorna? Frånvaron av krossade tomater på burk? Vi kom inte fram till något entydigt svar - men det behövs kanske inte.


Ingredienser
(4 - 6 port)


- 2 pkt färska lasagneplattor

- 100 g nymalet fläskkött


- 100 g nymalet nötkött


- 50 g sidfläsk


- ca 20 skivor italiensk, smakrik korv, tex salami, lövtunt skivad


- 1 gul lök


- 1 morot


- 1 stjälkselleri


- 2 msk smör


- 2 msk tomatpuré


- 1 tsk torkad oregano


- 2 1/2 dl köttbuljong


- salt och peppar



Bechamelsås:

- 2 msk smör


- 2 msk vetemjöl


- 5 dl mjölk


- salt



Till gräddningen:

- 100 g parmesanost


- smör att smörja formen med




Gör såhär:


1. Hacka sidfläsk, lök, morot och selleri.


2. Smält smöret i en gryta och fräs fläsket och grönsakerna. Tillsätt det malda köttet och fräs under omrörning. Blanda ned tomatpuré, oregano och buljong. Salta och peppra sparsamt. Låt småkoka på svag värme under lock i ca 20 min.


3. Såsen: Smält smöret i en kastrull och rör ned mjölet. Ta av den från värmen och rör ned mjölken lite i taget. Ställ tillbaka den på värmen och koka upp under omrörning. Sjud i ca 10 min. Salta efter smak. Sätt ugnen på 200 c.


4. Täck en ugnsform med pastaplattor. Bred därefter ut fyllningen, sedan sås, korvskivor och parmesanost. Upprepa. Sista lagret är bechamelsås med parmesanost. Avsluta med ett par matskedar smör i små klickar. Grädda lasagnen guldbrun i ugnen ca 30 min.

lördag 21 augusti 2010

Den fattiges lunch

För många år sen besökte jag min kompis David i Lund. Vi var utfattiga bägge två och med hopslagna tillgångar uppnådde vi den astronomiska summan av 37,50. Som tur var hade David en påse spaghetti hemma. Och tetrapacksvin. Och Gudfadern-filmerna. Ingen dålig start alls. För ett par tior fick vi lök, vitlök och krossade tomater.


Vi upptäckte att med de allra enklaste råvaror kan man laga riktigt god mat - om det görs med omsorg!


Denna Mafioso-helg blev upptakten till många mafioso-kvällar - och många italienska måltider, ibland väldigt överdådiga. Dessa skall jag återkomma till i kommande inlägg. Men denna helg lagade vi mat utifrån mycket knappa resurser och resultatet blev en riktigt god pasta med tomatsås.

Pastarätten har jag sedan lagat som en räddare i nöden många gånger - en perfekt lunch när skafferiet är tomt och plånboken likaså. Och såhär helgen innan löning kan en sådan rätt ibland behövas…


Ingredienser:
(ca 4 portioner)

- Spaghetti för 4 portioner

- 1 gul lök

- 2 vitlöksklyftor

- en skvätt olivolja

- 2 burkar krossade tomater

- salt och peppar


- en nypa socker

- 1/2 msk torkad basilika

- rött vin (om du har det hemma)


Gör såhär:
- Hacka löken

- Finhacka vitlöken

- Hetta upp olivolja i en kastrull och fräs sedan löken på svag värme i 10 - 15 min

- Häll över de krossade tomaterna

- Om du har en skvätt rödvin hemma så kan du slå på det; det lyfter smaken ytterligare

- Strö över basilikan


- Släng ned en nypa socker

- Låt puttra på svag värme i 30 - 40 min. Rör i såsen då och då. Koka spaghettin under tiden

- Smaka av med salt och peppar

fredag 20 augusti 2010

Förfest med snacks = Guacemole!

Ikväll ska jag på en liten förfest. Vi är några tjejer som träffas hos Anna innan vi ska gå ut på puben en sväng. Alla ska ha med lite snacks, och idag tänkte jag vara riktigt lat. Tar med lite korv att skiva upp och ha till ölen och en skål oliver med citronfyllning.

Om jag är hemma och ska bjuda på snacks så är guacemole en vinnare. Avokado kan helt enkelt inte bli fel! Förutsatt att man fått tag i bra avokado då. Det kan vara trickigt i det här landet. Ett tips om du känner dig osäker i grönsaksdisken är att du tar frukten i handen och klämmer försiktigt uppe vid toppen (där skaftet suttit). Om avokadon är mjuk och släpper efter lite grann så är den bra. Den får dock inte vara helt igenom mjuk och kännas ihålig - då är den övermogen eller t.o.m. rutten.

Eftersom guacemolen kräver lite jobb så är det enklast att vara hemma om man ska göra den. Men den blir så god! Jag lovar, det här är en riktig vinnare. En riktigt välgjord guacemole blir en liten explosion av smaker - från den runda avokadosmaken till hettan i chilin och syran i citronen. Koriandern lyfter den till oanade höjder.

Ingredienser
(en stor skål, räcker som dip till sisådär 7 - 8 personer)


- 3 st mogna avokado

- ca 1 dl creme fraiche (jag brukar använda lätt-creme fraiche, eftersom jag tycker att den vanliga blir för gräddig och tung)


- 1/2 gul lök

- 1 tomat

- 1 röd chili

- 1 liten vitlöksklyfta

- 1 kruka koriander

- citron el lime, ca 1 msk

- salt och några stänk Tabasco

Gör såhär:

- Mixa avokadon med mixerstav (har du ingen så använd en gaffel och mosa i en tallrik)

- Droppa över citronen

- Hacka gul lök och tomat, blanda ned i avokadon

- Finhacka vitlöksklyftan och chilin, blanda ned

- Rör ned creme fraichen och klipp över koriandern.

- Smaka av med salt och några stänk tabasco

Barnvänlig blir guacemolen om du utesluter chilin och eventuellt tabascon. Mina barn äter dock glatt guacemolen med tabasco i - allt hänger förstås på mängden.



onsdag 18 augusti 2010

Min heliga inledning på kräftskivan: Lökdolmar!

Idag, den 18 augusti, firar jag och min man bröllopsdag. Vi brukar fira det med en kräftskiva på tu man hand, när barnen lagt sig... :) Jag är tokig i kräftor och tror inte det finns någon gräns för hur många jag kan klämma i mig - men för attt det verkligen ska bli kräftskiva på riktigt krävs en alldeles unik förrätt...

Lökdolmar är en festrätt som i min familj enbart får serveras och ätas vid ett tillfälle: som förrätt på kräftskivan. Länge trodde jag att denna rätt var fullständigt unik för min familj, men sedan hittade jag faktiskt ett recept i en gammal kokbok skriven av "Blekinges Kajsa Warg". Jag har sedan dess slutit mig till tesen att rätten var betraktad som festrätt i gamla tiders Sverige, och sedan fallit i glömska efter, säg, 50 talet. Mitt recept kommer från mormor Stina, och är som alla hennes recept "på en höft sisådär".


Ingredienser:
(ca 4 personer, serverat som stadig förrätt på Kräftskiva)


- Fläskfärs, ca 500 gr

- 4 stora, gula lökar


- Kokt ris, ca 3 dl


- Matlagningsgrädde, ca 3 dl


- 1 buljongtärning (kött eller grönsaksbuljong)


- Kinesisk soja


- Salt och peppar



Gör så här:

1. Skala lökarna och koka dem mjuka ( ca 10 - 15 min). Låt dem svalna.


2. Koka under tiden riset.


3. Skär av en bit av botten samt skaftet på varje lök.


4. Tryck ut lökens lager ett och ett. Detta får göras försiktigt. Det är trickigaste momentet av rätten och det kräver en viss erfarenhet innan man lyckas - om man inte råkar ha en fallenhet för "småpill-jobb"...


5. Lägg lökarna i en ugnsfast form.


6. Blanda färs, kokt ris, salt och peppar.


7. Fyll löklagren med färsblandningen.


8. Häll grädden i formen och över lökarna.


9. Droppa kinesisk soja i grädden och smula i buljongtärningen. Vätskan skall få en ljust brun färg.


10. Sätt in i ugnen och grädda i 225 grader, ca 20 minuter. Ta ut formen efter halva tiden och ös lökarna.




tisdag 17 augusti 2010

Yam Tam Kwan

( Något osäker stavning av det thailändska namnet - stavning med vårt alfabet blir alltid skevt eftersom thailändarna har ett eget teckensystem.)


Ingredienser (ca 4 port, som förrätt eller sidorätt)

 
- 2 slanggurkor
- ca 200 - 300 gram jätteräkor
- 3 plommontomater
- 1/2 gul lök
- 3 vitlöksklyftor
- 1 knippe koriander
- 1 näve färsk mynta
- 2 röda chillifrukter (av den starka sorten)
- 3 -4 msk fisksås
- 3 - 4 msk lime
- 1 msk socker


Gör såhär:
- Skiva gurkan och dela skivorna i 4 delar (snitta ett kors i mitten).
- Skiva plommontomaterna
- Skiva löken
- Skiva vitlöksklyftorna tunt
- Hacka chillin (kärnorna kan tas bort om man vill undvika att få rätten alltför stark)
- Blanda fisksås, lime, socker, chilli och vitlök i en skål.
- Lägg upp gurkan på ett serveringsfat. Täck med plommontomat, lök och räkor.
- Ös över marinaden
- Klipp över koriander och mynta
- Låt stå i någon halvtimme före servering så gurka, tomat och räkor hinner ta smak

Om den thailändska rätten yam

Yam är nog min favorit bland det thailändska kökets många delikatesser. En kall rätt med stor krydd-hetta, syrlighet och sötma. Såhär skriver Lonely Planet Thailand i sitt mat-kapitel:


" --- the ubiquitous yam, a hot and tangy salad containing a blast of lime, chilli, fresh herbs and a choice of seafood, roast vegetables noodles or meats. Thais prize yam dishes so much that they are often eaten on their own, without rice, before the meal has begun. --- Yam are the spiciest of all the Thai dishes, and yam phrik chii faa (spur chilli yam) is the hottest."

Jag har försökt få tag i denna yam phrik chii faa - dock utan resultat. Den finns aldrig på menyerna, men det behöver inte innebära att den inte kan beställas. Jag har framgångsrikt beställt andra rätter utanför menyn. Yam phrik chii faa däremot, är en historia för sig. På en del ställen förstår de inte min beställning. På andra ställen har de bara skrattat åt mig. Ärligast var nog ägarinnan till mitt stamställe Prakorbs, i Bangkok. Hon vägrade helt sonika att servera mig den, med förklaringen "This is not Spain, madam. This is Thai chilli!" Jag misstänker att man måste ha thailändskt pass för att få beställa den.

Nåväl, många andra underbara yam har jag ätit; yam med räkor (yam goong) är en favorit. En annan, nufynnen favorit är yam som o (pomelo yam).




Yam Tam Kwan är en yam på gurka. Jag åt den på Yum&Tum - en omskriven restaurang i Bangkok jag länge velat besöka eftersom deras meny är fokuserad på just yam. Restaurangen har dock legat avsides ute vid Camp Davis och varit svåråtkomlig för oss med flera barn i släptåg. Gissa hur glad jag blev när jag råkade passera Yum&Tum-skylten i centrala Bangkok och insåg att de öppnat en filial inne i Central World!


Min Yam Tam Kwan var helt underbar. Distinkt syrlighet och precis lagom med hetta. Efter att ha frågat personalen vad den bestod av har jag försökt improvisera fram ett recept. Helt och hållet som Yum&Tums egen är den inte - men väldigt god.


Receptet i nästa inlägg tillägnas Börjars och Anna som bad om receptet för ett tag sedan och har fått vänta på det tills nu.

Måltider på resande fot

En stor del av glädjen med en resa tycker jag handlar om maten. Det är ett förtrollande sätt att närma sig kultur och människor på. En av de saker jag blev verkligt förälskad i när jag första gången kom till Thailand var maten. Kombinationen av hett och sött, salt och lent, dofter och nya, pikanta smaker som koriander, lime och horapa, den thailändska basilikan, fick mig huvudstupa förälskad.

Den heta nudelsoppan jag köpte i ett matskjul med plåttak nästan varje kväll glömmer jag aldrig. Jag var besatt av den. När skymningen föll över Lamai och rökelsen började dofta, när svetten flödade nedför pannan lite långsammare än tidigare under dagen så trevade sinnet automatiskt mot plåtskjulet med plastmöbler på betonggolv och ett myller av matgäster: ensamma män som satt sida vid sida och åt, små grupper eller stora sammanslutningar av vänner eller familjer.

De kvällar jag inte åt där, gick jag ändå dit för att köpa med mig soppan i en plastpåse och sedan få den serverad på restaurangen där mina kompisar åt; en rutin som min kompis Oy förklarade var helt acceptabel i Thailand, även om jag som svensk hade svårt att tro på att det var OK innan jag såg det.

Oy introducerade mig till stora delar av det Thailändska köket: dels lagade hon mycket mat hemma i det lilla huset, dels tog hon med mig på moppen till marknader och visade vad och var man kunde äta i form av street food.

Sedan dess har jag ätit mig igenom stora delar av Asien. Mycket tid och mycket energi har gått åt till att leta efter speciella små restauranger och särskilda rätter.

Min man började laga thai-mat för flera år sedan. Han har blivit så bra på det att det känns lite meningslöst att gå på thai-restaurang i Sverige och äta. Min man excellerar främst med curries, där hans Panang Curry verkligen står ut som något extra. Mitt område inom det thailändska köket är sopporna och Yam. Denna enastående thai-rätt Yam tänkte jag skriva mer om i nästa inlägg.

måndag 16 augusti 2010

Mat är livslust!

Mat är för mig till stora delar förknippat med själva livslusten. Mitt matintresse är odlat under lång tid. Så lång jag kan minnas, faktiskt.


Men under lång tid var mitt matintresse helt ensidigt - dvs det handlade om att äta mat. Att laga mat var jag inte lika bra på. Rättare sagt, jag var så dålig på det att jag faktiskt bannlystes ur köket. Det cirkulerade många berättelser om vidden av min katastrofala matlagning i bekantskapskretsen - en del tillagt i dem, för effekten skull såklart. Men sanningen var nog att jag inte var någon pålitlig kock. Jag var alltför kreativ.


Det sägs att en bra kock ska vara kreativ. Det stämmer nog för all del. Men den där kreativiteten måste baseras på något; någon slags grundkunskap att starta utifrån. Om kreativiteten släpps lös utan tyglar kan resultatet bli i princip vad som helst. Om man inte har grundkunskaperna är det svårt att lyckas med en improvisation. Min konstlärare sa till oss när han undervisade i perspektivlära:


- För att kunna bryta mot reglerna måste ni först kunna dem!


Den här bloggen är ju tänkt som en kärleksförklaring till mat, matlagning och samvaron runt kulinariska upplevelser. Så flopparna sparar jag till senare. Men - en vacker dag kanske de dyker upp här, de också. Tills vidare tänker jag dela med mig av smakupplevelser, matiga aha-upplevelser - och en hel del recept.