Mat-tips i New York - A little something about eating frenzy

Jag fick en väldigt upp-piggande förfrågan härförleden: "Kan du inte skriva något om mat tips i New York på bloggen?"

Ja! Såklart jag kan! Jag älskar att äta i New York! Jag älskar det så mycket att jag, som jag skrivit i presentationstexten av den här bloggen, sist jag var där planerade in 20 måltider för fyra dagar… Och klarade det!  Jag har också en gång  (för länge sedan, får jag säga till mitt försvar) lämnat lägenheten nere på 68:e gatan kl. 02.30 för att promenera upp till 80:e gatan, 3:e Avenyn för att äta kronärtskockor. Jag hade sett att de serverade fantastiska rätter där tidigare på dagen och kunde helt enkelt inte släppa tanken. Ägaren till serveringen blev alldeles bestört över mitt tilltag. Efter mitt lilla kvällssnacks vägrade han att låta mig promenera tillbaka. Han höll mig handgripligen i armen tills han placerat mig i en taxi och sett till att de fått min adress. Men kronärtskockorna var underbara!

Nu är det ju det lilla problemet att jag inte är där lika ofta som jag brukade. Och restaurang- och krogscenen är skiftande och föränderlig i New York.

Men jag ska ge några stabila tips här, och några lite mer osäkra, så får du helt enkelt själv välja vilka risker du är beredd att ta för en fantastisk måltid… Frågar du mig så vet du ju vad svaret blir. J

Tortilla Flats heter en alldeles fantastisk restaurang med mexikanskt käk. Maten här är lika god som stämningen är hög! Vi blev insvepta i en party-atmosfär så smittande att vi - utan att vi visste hur det gått till - beställt varsin Corona och en hel pitcher med Marguarita i baren innan vi fick vårt bord. Ingen skada skedd - Marguaritan var supergod och maten var väl värd att vänta lite på! Jag åt heta jätteräkor i en bubblande grön tomatillo-sås med lime och koriander - ljuvligt god! Här hittar du Tortilla Flats: http://www.tortillaflatsnyc.com/

En annan höjdare var Leela Lounge; en charmig och lite trendig indisk restaurang som vi snubblade över på väg hemåt från Chinatown. Vi skulle äta lunch och hade dissat flera ställen för att vi inte ville slösa bort en enda måltid i New på vanlig cafémat. Så låg den där, som en hägring nästan. Och ett tag trodde jag det var en hägring också. För när vi ryckte i dörren var det stängt. Men den trevliga restaurang-chefen Sun valde att öppna stället för oss, och lät oss beställa och äta lunch där. Jag är evigt tacksam för detta! Till råga på allt fick vi göra specialbeställningar på nästan allt, pga min allergi mot vallmo och sesam. Hon kom in med två dipsåser till Naan-brödet som kocken designat för oss. Den ena förförde mig ögonblickligen - en plommonsås som var söt och lite syrlig. Den andra kändes ganska blek från början - som en vanlig hushålls-curry utan någon distinkt smak. Men ju mer jag åt, desto mer smakade den. Som en blomma, som öppnar kronbladen ett efter ett. Till sist var det som en smakexplosion! Jag trodde aldrig jag skulle kunna sluta äta! Jag blev kär i den där såsen. Jag ville gifta mig med den där såsen. Men eftersom jag redan var gift, blev det inget av med det. Jag åt upp den istället.

Curryn som vi åt till huvudrätt var lite liknande - en ganska alldaglig smak till en början som utvecklades mer och mer ju mer man åt. Det var mycket svårt att gå därifrån. Adressen hit är 1 West 3rd Street.

Jag har också ett favorit-sushi-hak med underbar sushi. Tyvärr kan jag inte ge dig adressen, för den har jag inte. Men den ligger i Greenwich Village, på Bleeker Street, österut. Det är en halvtrappa upp, och de stora fönstren (som är ganska dragiga, så sitt inte där om det finns plats någon annan stans) vätter mot gatan. Här kan du äta riktigt god klassisk sushi - men framförallt har de riktiga specialiteter inne ganska ofta! Det var här jag till sist fick tag i den "uni" (sjöborre) som anses vara en de stora delikatesserna i sushi-världen, och som jag jagat över tre kontinenter.

Jag vill också passa på att å det starkaste rekommendera dig en riktig hel-amerikansk frukost på en riktig American Diner. Det kryllar av diners, så plocka bara en ur mängden, men se till att din frukost innehåller såväl stekta ägg eller omelett, skinka, korv eller bacon, pannkakor och stekt potatis. Minst. Jag lovar dig att på syltorna runt om i denna stad kan man laga kaloririka frukostar som får en att ifrågasätta sin havregrynsgröt! Du kan helt enkelt inte missa denna praktfulla uppvisning i svullande. Jag kan särskilt rekommendera gatorna i Chelsea för detta, runt 14:e gatan och 9:e avenyn.

Slutligen har jag bett min gode vän David om lite färsk New York-input. Han är där oftare än jag, och kom hem bara för någon vecka sedan. Såhär skriver David:

1. Virgil's (152 West 44th Street): Grymt bra BBQ! Bland annat en Sandwich med BBQ-Shredded Pork och Cole Slaw som är helt fantastiskt bra!

2. Uncle Jack's Steakhouse (440 9th Ave.): Klart värt att rekommendera! Just Steak Houses är ju inte det ovanligaste köket på Manhattan så bättre finns säkert...

3. Delmonico's (56 Beaver St): Måste nämna denna trots att jag aldrig varit där. Det är mitt och min systers gemensamma mål att komma dit någon gång eftersom denna anrika och legendariska restaurang förekommer i romanenThe Alienist! :-)

Hatten av för David, som kom in med ovanstående tre tips!

Och OM du åker till New York snart, och OM du har en eller annan underbar måltid när du är där, så berätta gärna!

Trerätters festmiddag - när man har något att fira!

Visst är det underbart med högtidsdagar!? En avklarad examen, ett nytt jobb, eller en födelsedag. Alla ger skäl att tänka till och att försöka åstadkomma något alldeles extra - specialdesignat för just den personen. För mig är det såklart gjutet att bjuda på mat - något festligare kan jag inte tänka mig! :) Så igår när mannen fyllde år blev det trerättersmiddag, med en meny som jag gått och klurat på i flera veckor.

Jag visste att jag ville göra något med skaldjur och dill till förrätt - jag skrev ju redan tidigt i höstas om denna spirande dill-romans. Först var jag inne på att göra en klassisk 80-tals räkcocktail - en härlig tacky rätt som jag gillar skarpt! Men så ville jag göra något som var enkom designat för födelsedagsbarnet - som extra liten present, kan man säga.

Huvudrätten tog också ett par varv inne i huvudet innan jag bestämde mig. Jag funderade på något riktigt bra kött - mest för att kunna servera Amarone vin till - men bestämde mig för en italiensk rätt med rödtunga och bladspenat. Ursprungsreceptet - Sogliola alla fiorentina, från "Det italienska köket" - är med sjötunga. Efter en diskussion med den kompetenta personalen i disken på Fin-Konsum här bestämde jag mig dock, på deras bestämda inrådan, att fimpa sjötungan och istället använda rödtunga.

Till efterrätt gjorde jag en lyxchokladmousse i två lager; ett med ljus choklad och ett med mörk choklad, serverad med hallon och romgrädde.

Resultatet blev verkligen allt jag hade hoppats på! Vi åt så vi mådde illa och knappt kunde röra oss. Huvudrätten, den ugnsbakade rödtungan med bladspenat, blev så god att jag nästan fick tårar i ögonen. Fisken var fast men mjäll och de milda smakerna i spenatblandningen och den timjanskryddade gratängsåsen lyfte fram fisken istället för att dölja den. Chokladmoussen var en dröm för en chokladälskare. Och förrätten blev precis sådär balanserad i smakerna men ändå överraskande som jag hade hoppats.

Johans sötsura skaldjurssallad (ca 4 - 6 portioner)

- 600 - 700 g räkor med skal

- 150 - 200 g kräftstjärtar

- 1 påse blandad sallad med sorter du tycker om (jag använde en italiensk salladsmix)

- 1 fänkål

- 2 avocado

- 1 citron

- 0,5 dl honung

- 1 msk socker

- 0,5 dl olivolja

- 1 knippe dill

- Salt

Gör såhär:

- Ansa och skölj fänkålen. Finhacka den och lägg den i en stor skål.

- Skölj salladen och strimla den grovt.

- Skala räkorna och hacka dem i mindre bitar. Spara 8 - 12 stycken till garnering.

- Hacka kräftstjärtarna.

- Finhacka dillen, spara några kvistar till garnering.

- Pressa citronen ned i en skål. Häll på honungen och blanda till. Rör ner sockret tills det har lösts upp. Häll därefter ned olivoljan lite i taget medan du vispar kraftigt - dressingen skall bli en blank och ganska tjock sås. Smaka av med salt, och använd ev mer socker eller salt, tills du hittar din egen perfekta balans mellan syrligt, sött och salt.  Ett tips är att ställa skålen på en fuktig disktrasa när du vispar, så far den inte omkring.

- Lägg ned sallad, räkor och kräftstjärtar i den stora skålen med fänkål. Blanda och häll över dressingen lite i taget (jag använde inte all dressing - det är inte meningen att salladen ska drunkna i sås). Låt det dra i någon halvtimme.

- Dela och tärna avokadon. Spara en halva, som du skär fina skivor av till garnering.

- Rör försiktigt ned avokadon och lägg därefter upp salladen i fina skålar eller glas. Garnera med några hela räkor, en kvist dill och ett par skivor avokado.

Kyckling Provence

Den här rätten lagade jag för första gången en påsk för länge sedan. Det kändes högtidligt på ett lite gammaldags, svenskt vis med en helstekt kyckling… Smaken är ju snarare fransk än svensk, så helheten blir väl helt enkelt en - festrätt! Som dessutom sköter sig själv rätt mycket.

Förberedelserna tar för all del lite tid - men det är värt besväret! Nuförtiden brukar den här rätten serveras som söndagsmiddag hemma hos oss. Den räcker till sisådär 4 - 5 personer. Originalreceptet hittade jag i Pocketkokboken (Jonas Hugoson) - en synnerligen trevlig liten kokbok som innehåller många kreativa men lättlagade rätter. Under åren har jag lagt till och dragit ifrån, så nedanstående recept skiljer sig från originalet på en del punkter. Några av höjdpunkterna i den här rätten är de grillade, hela vitlökarna: den fräna smaken försvinner i tillagningen och smaken blir istället rund och lite söt. Man äter dem genom att gröpa ur klyftorna med sin kniv - eller en tesked. Och de bakade citronerna är helt enkelt ljuvliga; första gången åt jag en av dem av misstag i tron att det var en potatis. När jag kom över förvåningen insåg jag att citronen smakade fantastiskt - med skal och allt! Även där är det den långa ugnsbakningen som ligger bakom; syran rundas av och smaken blir mildare.

Ingredienser:

- 1 hel kyckling

- olivolja (ca 0,5 dl)

- citroner (ca 3 st)

- timjan

- svarta oliver (ca 1 burk)

- Vitlök, 4 - 5 st

- potatis, ca 7 - 8 st

- Zucchini (1 stor eller 2 små)

Gör såhär:

- Gnid in kycklingen med olivolja och salt både inuti och utanpå. Sätt ugnen på 225 grader.

- Klyfta en av citronerna i små klyftor och fyll kycklingen med den och ett par kvistar timjan.

Lägg den i en stor ugnsform eller långpanna med bröstsidan nedåt och stek den i ugnen i 20 minuter.

- Skär potatis, zucchini och citroner i små bitar.

- Skär toppen av vitlökarna, droppa lite olivolja i dem och sätt tillbaka toppen - som ett slags lock.

- Ta ut kycklingen efter 20 minuter, lyft den ur pannan och lägg ner oliverna där kycklingen skall ligga. Lägg tillbaka kycklingen ovanpå oliverna, men nu med bröstsidan uppåt.

- Strö potatis, zucchini och citron runt kycklingen. Ringla olivolja över, salta, peppra och rör om. Ställ vitlökarna i hörnen av formen /plåten och ställ alltsammans i ugnen igen.

- Stek i ca 60 - 70 minuter till.

Kolla att kycklingen är klar genom att skära i den tjockaste delen - köttet MÅSTE vara genomstekt! (Antar att alla vet att det är farligt att äta dåligt tillagad kyckling…?)

Vi brukar tranchera (skära upp) fågeln på förhand och servera delarna till bordet - lättare och mindre söligt än att skära upp vid bordet.

En enkel, fransk höjdare med endiver

Nyårsfesten blev som sig bör en kulinarisk höjdpunkt. Många matglada gäster som var och en bidrog med egna gastronomiska upplevelser. Tapas-temat tolkades - precis som jag hoppats - fritt och det fanns såväl spanska tapas i form av getostfyllda serranorullar som helyllesvenska raggmunks-tapas! Ifrån mitt kök kom de grillade paprikorna med örtkryddad färskost och de heta chiliräkorna som Malin tipsade om i det förra inlägget - tack så mycket Malin!

Nytt år, nya utmaningar. Franskt kök. Mat som jag länge drömt om att laga - men som inte riktigt blivit av. De recept jag kommit över innefattar ofta ingredienser som vaktel eller kanin. Saker jag inte köper till vardags. Eller till fest heller, om jag ska vara petnoga. Men till sist hittade jag dock ett lockande recept, "Det franska köket" av Susi Piroué: "Endives à l'ardennaise" - Endivegratäng. Enkelt och elegant. Jag bytte ut Gruyere-osten mot parmesan-ost av bekvämlighetsskäl - parmesan fanns hemma. Gratängen serverade jag sedan till rostbiffen som finns publicerad här tidigare. Det blev en riktig höjdare! Endiven som är ganska besk i sin råa form blev söt och smakrik i grädden. Osten kompletterade smakbilden.

Ingredienser, 4 portioner:
- 4 endiver
- ca 3 dl vispgrädde
- 150 g färskriven Gruyére ost (parmesan gick fin-fint)
- salt och peppar

Gör såhär:
-Skölj endiverna och ta bort den nedre, beska stocken. Halvera dem på längden och lägg dem i en gryta.
- Häll på så mycket grädde att de precis täcks. Lägg på locket och koka på svag värme ca 20 min.
- Värm under tiden ugnen till 225 grader. Riv osten.
- Salta och peppra endiverna. Här la jag försiktigt över endiverna i en ugnsform och hällde grädden över.
- Strö över den rivna osten och gratinera i ugn i ca 10 minuter, tills ytan blivit guldgul.