Gravad oxfilé med jordärtskocksmousse - en subtil fest för smaklökarna

Första gången jag åt den här förrätten blev jag helt förstummad. Det var höjden av förfinade smaker i en fullständigt ljuvlig kombination - lågmäld men oerhört smakrik. Det var under ett av besöken hos mina svärföräldrar i Luleå - där man kan vara säker på att bli trakterad med mat som slår de flesta stjärnkrogar. Mina svärföräldrar Nisse och Anita har sedan dess tjänat som en stor inspirationskälla för mina köksliga äventyr.  Inte minst förtjänar Nisse en helt egen guldstjärnekategori för uthållighet - han kan med lätthet ägna fem, sex timmar av en dag för att förbereda middagen. Det säger sig självt, att det märks på resultatet…

I originalet - Luleå-versionen - serveras den här rätten med gravad renfilé. Jag har inte lyckats få tag i det när jag lagat den, utan hållit till godo med gravad oxfilé.

Sådan serverade jag den som förrätt nu i påskas, dessutom med frysta slånbär istället för lingon och med ett eget tillägg i form av hembakad kavring.

Gravad oxfilé

- Oxfilé, ca 400 gram

- ca 2 msk salt

- ca 3 msk socker

- 1 tsk stötta vitpepparkorn

- 1 msk hackad gräslök

- 1 msk hackad persilja

Gör såhär:

- Blanda samman socker, salt och vitpeppar.

- Klappa in kryddblandningen på oxfilén.

- Rulla köttet i persiljan och gräslöken - tryck till ite extra med händerna om örterna inte vill fastna.

- Ställ kallt, gärna under press, 2 - 3 dagar.

Jordärtskocksmousse ca 6 portioner

10 - 12 jordärtskockor

Smör, ca 50 g

Salt, peppar

Gör såhär:

- Skala jordärtskockorna.

- Dela de största i mindre bitar så att alla delar är ungefär lika stora.

- Koka dem mjuka i lättsaltat vatten - ca 10 - 15 min. Känn med en sticka så att de genommjuka.

- Häll av jordärtskockorna - men spara ca en deciliter av kokvattnet.

- Lägg skockorna i en mixerskål och tärna ned smöret. Häll över en skvätt av det sparade kokvattnet.

- Mixa till en slät mousse och smaka av med salt och peppar.

- Låt stå en stund före servering så smöret hinner stelna en aning - det ger en fastare konsistens till moussen och det blir lättare att lägga upp den snyggt.

Servering:

Skiva oxfilén i riktigt tunna skivor. Skiva den gärna då den fortfarande är kyld så är det lättare.

Lägg upp moussen i en klick på varje tallrik, lägg några frysta lingon eller slånbär över och lägg det gravade köttet så snyggt du kan på tallriken.

Jag skar också upp lite hembakad kavring i stickor och la dit.

2 dagars tre rätters...

Påsken blev verkligen lyckad. Ur alla hänseenden. Ett osedvanligt vackert väder, trevligt sällskap och en alldeles underbar helgmeny bidrog till att humöret låg på topp hos alla inblandade. Att de yngre påskfirarnas påskägg var välfyllda spelade väl också en viss roll i det...

Matmässigt överträffade vi om möjligt förväntningarna denna helg. Jag, min man och min bror bjöd på trerättersmeny på påskafton. På påskdagen bjöd våra vänner på middag - tre rätter, som sig bör på en riktig festmiddag. Och middagarna var så enastående goda att jag faktiskt nästan tappade andan.

Påskaftonens meny bestod av jordärtskocksmousse med gravad oxfilé och frysta slånbär till förrätt. Huvudrätten var örtmarinerad grillad röding, risotto med trattkantareller och grön sparris. Till efterrätt åt vi lyxig chokladmousse med hallon.

Påskdagens förrätt var en prisvinnande laxterrin med en citronvinegrätt som jag helt enkelt inte kunde få nog av. Huvudrätten var parmesankyckling med en auberginegratäng som vi alla i princip skrapade formen efter för att få upp varenda smula. Och efterrätten var en björnbärscheesecake.

Det är sådana fullständigt extravaganta middagar som skapar matminnen för livet. Och jag tänkte pytsa ut lite av de där recepten här på bloggen. Jag tänkte att jag skulle börja med receptet på min förrätt, jordärtskocksmoussen med gravad oxfilé. Coming up soon...

Lammcurry från Burma

I helgen hade jag bjudit min syster och hennes familj på middag. Anledningarna var flera - inte minst att min syster och hennes familj är vansinnigt roliga att bjuda på mat! Det spelar ingen roll vad jag lagat - alltid när de är middagsgäster tycker de att maten är Fantastisk! Och vem vill inte ha sådana gäster? Just denna middag har stötts och blötts ett tag (det är inte alltid lätt för barnfamiljer att synka sina kalendrar) - så när den väl blev av tänkte jag att då ska det minsann vara en rejäl middag! Och det blev det. Pasta med gorgonzola och vitlökssauterade endiver, jordärtskocksmousse med lammkorv, aubergine dip med nanbröd och lammcurry från Burma.

Receptet på lammcurryn har flera personer frågat efter, så här är det. Det är taget ur den underbara kokboken "Asien - mat och resor" av Alastair Hendy och endast modifierat en aning (i originalet finns det torkad rökpasta med, den har jag hoppat över).

Lammcurry från Inlesjön

Ingredienser, ca 4 - 6 port

1 gul lök, hackad

4 cm färsk ingefära, skalad och skivad

3 vitlöksklyftor, hackade

2 stjälkar citrongräs, rensade och hackade

500 gram lammfärs

2 färska röda chilifrukter, urkärnade

1 knippe färsk koriander - varav hälften till servering

Salt

2 msk fisksås

2 tsk majsmjöl

Jordnötsolja (eller annan neutral olja)

2 tsk vardera av paprikapulver och torkade chiliflagor

400 g (1 burk) krossade tomater

3 msk tamarindvatten eller 2 msk nypressad citronsaft och 1 msk vatten

Gör såhär:

- Kör lök, ingefära, vitlök och citrongräs till en mosig kräm i en matberedare.

- Smula ner färsen i en bunke och kläm ur lökkrämen över köttet så att överflödig vätska blandas ned i färsen. Blanda inte ned själva krämen!

- Hacka chilifrukterna och hälften av koriandern. Blanda ned det i färsen.

- Tillsätt en tsk salt och en msk av fisksåsen samt majsmjölet och blanda.

- Forma valnötstora bullar av färsen och kyl tills de är fasta.

- Bryn köttbullarna runt om i olja, ta upp och låt rinna av.

- Stek paprikapulvret och chiliflagorna i olja (du kan använda samma olja som du stekte köttbullarna i) i någon minut.

- Tillsätt lökkrämen tillsammans med en nya salt och stek under omrörning tills den är gyllenbrun.

- Häll ned tomatkrosset, fyll burken med vatten och ställ den vid spisen.

- Tillsätt tamarindvattnet eller citronvattnet samt den återstående matskeden fisksås i röran och låt det koka upp. Sänk sedan värmen och låt det sjuda sakta i ca 20 minuter.

- Rör ner en skvätt vatten i såsen om den blir för tjock och smaka av med salt.

- Häll ned lammbullarna och vänd runt dem i såsen. Sjud ytterligare 10 minuter.

Servera med hackad färsk koriander strödd över och med kokt ris till. En smaksuccé!

Ägg-cocotter - en av mina påsktraditioner

Påsken är en av mina favorithögtider. Den är inte lika traditionsbunden som julen och lämnar därför helt andra öppningar för olika matkreationer och menysammansättningar. Helt utan traditioner vill jag dock inte vara. Lamm, lax och fågel brukar förekomma i någon variant, någon gång under påsken, på mitt bord. I år har jag tänkt laga anka på påskafton. Kanske. Eller lamm. Vi får se. Jag lär väl återkomma på temat påsk ett par gånger till, innan det är dags J

En annan sak som återkommer på mina påsk-menyer är ägg-cocotter (Oeufs en cocotte, antar jag att det heter ursprungligen). Det är en förrätt som min mamma alltid gjorde på påsk, och som jag älskade. Den är väldigt enkel att göra, men känns ändå sofistikerad. Den passar smakmässigt som start till både fisk, kött och fågel, och funkar därför väldigt bra om man har en mer avancerad huvudrätt som tar tid att göra.

Ingredienser, 4 port

- 1 gul lök

- ett par matskedar smör

- 4 ägg

- 200 g rökt lax

- 2,5 dl creme fraiche (den vanliga, inte lättvarianten)

- 1 knippe dill

- Salt och peppar

Gör såhär:

- Sätt ugnen på 225 grader.

- Finhacka löken och fräs den lätt i smör. Den skall bli genomskinlig, inte få färg.

- Smörj fyra portionsformar med smör. Fördela löken i botten på formarna.

- Skär laxen i strimlor och lägg den över löken i formarna.

- Hacka dillen och strö över laxen.

- Bred ett täcke creme fraiche över, salta lätt, och knäck till sist försiktigt ett ägg över varje form. Gulan ska vara hel. Salta och peppra.

- Ställ in i ugnen och grädda i ca 10 - 15 min eller tills vitan stelnat.

Busenkelt snacks för sushiälskare - även veggosar!

Ibland blir sushisuget så starkt att det måste åtgärdas omedelbart. Japp - det har hänt att jag stövlat runt på gatorna nattetid i febrig jakt på den japanska delikatessen. Men sen jag fick barn är mina möjligheter till dylika nattliga räder starkt begränsade.

För ett tag sedan hittade jag dock en kombination som funkar alldeles utmärkt som ett light-alternativ; ett perfekt snacks framför filmen. Det är busenkelt att göra, går snabbt och är väldigt gott.

Rör ner ungefär en tesked wasabi i tre - fyra matskedar japansk soja (ja, du får experimentera dig fram till den rätta avvägningen för din del. När det gäller wasabi är det ju olika hur mycket av det man gillar. En del tycker att det lätt blir alldeles för starkt). Skala en zuccini med potatisskalare och skär den i stavar. Volia -det perfekta dippet! Zuccinins textur gör att den suger åt sig sojablandningen och därmed går att dippa i en så pass tunn sås. Det är, mig veterligen, den enda grönsak som gör det.

Nu tänker jag ägna mig åt att fantisera ihop menyalternativ och matkombinationer för den kommande matfesten: Påsk! Jag återkommer! :)

Lyxig och rejäl - lyckad kombo på nya haket Kult

I helgen var jag ute och åt. Det är så sällan det händer när jag är hemma i Sverige att ett restaurangbesök känns som en lyx på adlig nivå för mig. Växjö dräller inte precis av olika restauranger att välja på. Här finns en handfull hyggliga ställen - men väldigt lite variation. Nu har Kult öppnat - ny restaurang i samma byggnad som museét. Mitt i prick. Jag blev så glad när jag gick in där första gången och såg deras meny! De har lyckats med ansatsen att servera mat med lokal prägel som är riktigt, riktigt god. Rätterna är kreativa - men utan att gå över gränsen mot att bli pretentiösa eller bara allmänt fåniga. Det är inga lyx-råvaror - men maten är tillagad så att man njuter av varenda tugga!


De byter meny varje vecka, så vill man veta på förhand vad man ska äta får man helt enkelt ringa någon dag innan och fråga vad som finns på menyn.


I lördags åt jag guldbrax med ljummen fänkålssallad och oliver. En underbar rätt med fisk som var knaprig på undersidan och perfekt mjäll i köttet. Salladen hade en ansats till citrussmak, och var väldigt välbalanserad i sammansättningen.


Frågan är dock om inte Johans grissida överglänste fisken jag åt. Det är inte ofta jag tycker att kötträtterna på en restaurang slår fisken. Jag tycker oftast det känns som om köttet blir lite lämnat åt sitt öde - det är ju kött, liksom. Inget pjoskande. Det kan väl stå för sig självt! På Kult var detta dock inte fallet.


Bara namnet på rätten är ju värt en reflektion. Grissida. Rätt och slätt. Inga krusiduller. Det är modigt, tycker jag. Att inte paketera rätten med något tilltalande namn för att sätta igång smaklökarna, utan tro på att maten talar för sig själv. Vilket den gjorde. Med råge.


Ett helt underbart smakrikt kött som smälte på tungan, serverat med en kraftig sås (var det på portvin, kanske?), svamp, brysselkål och äpple. Båda rätterna är ganska klassisk svensk mat, men med nya kompositioner och smakkombinationer. Rejält - men lyxigt.


Om det inte hade varit andra gäster där hade vi nog slickat tallrikarna. Behöver jag nämna att jag är väldigt nyfiken på om de alltid håller så hög klass på maten, eller om det var en lyckträff..? Måste nog tillbaka snart för att kolla...

Hemsidan lämnar en del i övrigt att önska vad gäller innehåll - men ni kan i alla fall få kontaktuppgifter där: Kult Växjö

Steamed fish in lemon sauce - ännu en thailändsk favorit

En smakrik men ändå ganska lätt rätt. "Den är sådär... begärlig!" sa min svärmor Anita när vi lagade den till henne första gången. Håll igen lite på chilin om du inte gillar när det blir för hett.

Fisken skall väl egentligen - såsom namnet antyder - ångkokas. Men har man ingen ångkokare så får man improvisera med det man har. Vi har en ugn. Den använder vi... ;) Receptet kommer från en underbar liten restaurang i Khao Lak. Vi blev kompisar med en av kyparna där, som också jobbade som kock. En kväll fick Johan följa med honom i köket och lära sig laga till sina älsklingsrätter. Den här fisken var en av dem.

När vi kom tillbaka till Khao Lak efter tsunamin och försökte leta upp "vår" restaurang och vår kompis fick vi veta att restaurangen förstörts och vår kompis och hela hans familj hade dött under tsunamin. Det enda vi har kvar är det här receptet, nedkladdat  på en gammal restaurangnota. Det är bristfälligt nedtecknat, så vi har fått experimentera oss fram till mängd, tid och värme. Den här publiceringen tillägnas vår kock-kompis och hans familj: en futtig, men ärligt menad gest - jag glömmer er inte.

Ingredienser

- 1 hel vit fisk, ca 700 - 800 g; White snapper är allra bäst, men finns inte det att få tag på kan man fråga i fiskdisken efter ett likvärdigt alternativ. Man kan be att få den filead om man är osäker på det momentet.

- 3 msk färskt pressad citronjuice

- 3 msk thailändsk fisksås

- 2 tsk socker

- 1 tsk aluma (aluma är en smakförstärkare som är ganska salt. Hoppa över denna om du inte hittar kryddan.)

- 2 röda chili (den mindre, riktigt heta varianten. )

- 3 klyftor vitlök

- 1 kruka färsk koriander

Gör så här:

1. Lägg den fileade fisken i en lätt inoljad ugnsform

2. Blanda citronjuice, fisksås och socker i en skål

3. Häll vätskan över fisken och låt denna marinera i ca 20 min

4. Hacka chilin, vitlöken och koriandern. Spara en del av koriandern till garnering.

5. Ångkoka / eller ugnsbaka fisken (om du använder det senaste alternativet kan du lägga aluminiumfolie över formen) i 10 - 15 min, tills fisken är just genomkokt. Den får inte bli överkokt!

6. Garnera fisken med koriander

Serveras med kokt ris.

Mat-tips i New York - A little something about eating frenzy

Jag fick en väldigt upp-piggande förfrågan härförleden: "Kan du inte skriva något om mat tips i New York på bloggen?"

Ja! Såklart jag kan! Jag älskar att äta i New York! Jag älskar det så mycket att jag, som jag skrivit i presentationstexten av den här bloggen, sist jag var där planerade in 20 måltider för fyra dagar… Och klarade det!  Jag har också en gång  (för länge sedan, får jag säga till mitt försvar) lämnat lägenheten nere på 68:e gatan kl. 02.30 för att promenera upp till 80:e gatan, 3:e Avenyn för att äta kronärtskockor. Jag hade sett att de serverade fantastiska rätter där tidigare på dagen och kunde helt enkelt inte släppa tanken. Ägaren till serveringen blev alldeles bestört över mitt tilltag. Efter mitt lilla kvällssnacks vägrade han att låta mig promenera tillbaka. Han höll mig handgripligen i armen tills han placerat mig i en taxi och sett till att de fått min adress. Men kronärtskockorna var underbara!

Nu är det ju det lilla problemet att jag inte är där lika ofta som jag brukade. Och restaurang- och krogscenen är skiftande och föränderlig i New York.

Men jag ska ge några stabila tips här, och några lite mer osäkra, så får du helt enkelt själv välja vilka risker du är beredd att ta för en fantastisk måltid… Frågar du mig så vet du ju vad svaret blir. J

Tortilla Flats heter en alldeles fantastisk restaurang med mexikanskt käk. Maten här är lika god som stämningen är hög! Vi blev insvepta i en party-atmosfär så smittande att vi - utan att vi visste hur det gått till - beställt varsin Corona och en hel pitcher med Marguarita i baren innan vi fick vårt bord. Ingen skada skedd - Marguaritan var supergod och maten var väl värd att vänta lite på! Jag åt heta jätteräkor i en bubblande grön tomatillo-sås med lime och koriander - ljuvligt god! Här hittar du Tortilla Flats: http://www.tortillaflatsnyc.com/

En annan höjdare var Leela Lounge; en charmig och lite trendig indisk restaurang som vi snubblade över på väg hemåt från Chinatown. Vi skulle äta lunch och hade dissat flera ställen för att vi inte ville slösa bort en enda måltid i New på vanlig cafémat. Så låg den där, som en hägring nästan. Och ett tag trodde jag det var en hägring också. För när vi ryckte i dörren var det stängt. Men den trevliga restaurang-chefen Sun valde att öppna stället för oss, och lät oss beställa och äta lunch där. Jag är evigt tacksam för detta! Till råga på allt fick vi göra specialbeställningar på nästan allt, pga min allergi mot vallmo och sesam. Hon kom in med två dipsåser till Naan-brödet som kocken designat för oss. Den ena förförde mig ögonblickligen - en plommonsås som var söt och lite syrlig. Den andra kändes ganska blek från början - som en vanlig hushålls-curry utan någon distinkt smak. Men ju mer jag åt, desto mer smakade den. Som en blomma, som öppnar kronbladen ett efter ett. Till sist var det som en smakexplosion! Jag trodde aldrig jag skulle kunna sluta äta! Jag blev kär i den där såsen. Jag ville gifta mig med den där såsen. Men eftersom jag redan var gift, blev det inget av med det. Jag åt upp den istället.

Curryn som vi åt till huvudrätt var lite liknande - en ganska alldaglig smak till en början som utvecklades mer och mer ju mer man åt. Det var mycket svårt att gå därifrån. Adressen hit är 1 West 3rd Street.

Jag har också ett favorit-sushi-hak med underbar sushi. Tyvärr kan jag inte ge dig adressen, för den har jag inte. Men den ligger i Greenwich Village, på Bleeker Street, österut. Det är en halvtrappa upp, och de stora fönstren (som är ganska dragiga, så sitt inte där om det finns plats någon annan stans) vätter mot gatan. Här kan du äta riktigt god klassisk sushi - men framförallt har de riktiga specialiteter inne ganska ofta! Det var här jag till sist fick tag i den "uni" (sjöborre) som anses vara en de stora delikatesserna i sushi-världen, och som jag jagat över tre kontinenter.

Jag vill också passa på att å det starkaste rekommendera dig en riktig hel-amerikansk frukost på en riktig American Diner. Det kryllar av diners, så plocka bara en ur mängden, men se till att din frukost innehåller såväl stekta ägg eller omelett, skinka, korv eller bacon, pannkakor och stekt potatis. Minst. Jag lovar dig att på syltorna runt om i denna stad kan man laga kaloririka frukostar som får en att ifrågasätta sin havregrynsgröt! Du kan helt enkelt inte missa denna praktfulla uppvisning i svullande. Jag kan särskilt rekommendera gatorna i Chelsea för detta, runt 14:e gatan och 9:e avenyn.

Slutligen har jag bett min gode vän David om lite färsk New York-input. Han är där oftare än jag, och kom hem bara för någon vecka sedan. Såhär skriver David:

1. Virgil's (152 West 44th Street): Grymt bra BBQ! Bland annat en Sandwich med BBQ-Shredded Pork och Cole Slaw som är helt fantastiskt bra!

2. Uncle Jack's Steakhouse (440 9th Ave.): Klart värt att rekommendera! Just Steak Houses är ju inte det ovanligaste köket på Manhattan så bättre finns säkert...

3. Delmonico's (56 Beaver St): Måste nämna denna trots att jag aldrig varit där. Det är mitt och min systers gemensamma mål att komma dit någon gång eftersom denna anrika och legendariska restaurang förekommer i romanenThe Alienist! :-)

Hatten av för David, som kom in med ovanstående tre tips!

Och OM du åker till New York snart, och OM du har en eller annan underbar måltid när du är där, så berätta gärna!

Trerätters festmiddag - när man har något att fira!

Visst är det underbart med högtidsdagar!? En avklarad examen, ett nytt jobb, eller en födelsedag. Alla ger skäl att tänka till och att försöka åstadkomma något alldeles extra - specialdesignat för just den personen. För mig är det såklart gjutet att bjuda på mat - något festligare kan jag inte tänka mig! :) Så igår när mannen fyllde år blev det trerättersmiddag, med en meny som jag gått och klurat på i flera veckor.

Jag visste att jag ville göra något med skaldjur och dill till förrätt - jag skrev ju redan tidigt i höstas om denna spirande dill-romans. Först var jag inne på att göra en klassisk 80-tals räkcocktail - en härlig tacky rätt som jag gillar skarpt! Men så ville jag göra något som var enkom designat för födelsedagsbarnet - som extra liten present, kan man säga.

Huvudrätten tog också ett par varv inne i huvudet innan jag bestämde mig. Jag funderade på något riktigt bra kött - mest för att kunna servera Amarone vin till - men bestämde mig för en italiensk rätt med rödtunga och bladspenat. Ursprungsreceptet - Sogliola alla fiorentina, från "Det italienska köket" - är med sjötunga. Efter en diskussion med den kompetenta personalen i disken på Fin-Konsum här bestämde jag mig dock, på deras bestämda inrådan, att fimpa sjötungan och istället använda rödtunga.

Till efterrätt gjorde jag en lyxchokladmousse i två lager; ett med ljus choklad och ett med mörk choklad, serverad med hallon och romgrädde.

Resultatet blev verkligen allt jag hade hoppats på! Vi åt så vi mådde illa och knappt kunde röra oss. Huvudrätten, den ugnsbakade rödtungan med bladspenat, blev så god att jag nästan fick tårar i ögonen. Fisken var fast men mjäll och de milda smakerna i spenatblandningen och den timjanskryddade gratängsåsen lyfte fram fisken istället för att dölja den. Chokladmoussen var en dröm för en chokladälskare. Och förrätten blev precis sådär balanserad i smakerna men ändå överraskande som jag hade hoppats.

Johans sötsura skaldjurssallad (ca 4 - 6 portioner)

- 600 - 700 g räkor med skal

- 150 - 200 g kräftstjärtar

- 1 påse blandad sallad med sorter du tycker om (jag använde en italiensk salladsmix)

- 1 fänkål

- 2 avocado

- 1 citron

- 0,5 dl honung

- 1 msk socker

- 0,5 dl olivolja

- 1 knippe dill

- Salt

Gör såhär:

- Ansa och skölj fänkålen. Finhacka den och lägg den i en stor skål.

- Skölj salladen och strimla den grovt.

- Skala räkorna och hacka dem i mindre bitar. Spara 8 - 12 stycken till garnering.

- Hacka kräftstjärtarna.

- Finhacka dillen, spara några kvistar till garnering.

- Pressa citronen ned i en skål. Häll på honungen och blanda till. Rör ner sockret tills det har lösts upp. Häll därefter ned olivoljan lite i taget medan du vispar kraftigt - dressingen skall bli en blank och ganska tjock sås. Smaka av med salt, och använd ev mer socker eller salt, tills du hittar din egen perfekta balans mellan syrligt, sött och salt.  Ett tips är att ställa skålen på en fuktig disktrasa när du vispar, så far den inte omkring.

- Lägg ned sallad, räkor och kräftstjärtar i den stora skålen med fänkål. Blanda och häll över dressingen lite i taget (jag använde inte all dressing - det är inte meningen att salladen ska drunkna i sås). Låt det dra i någon halvtimme.

- Dela och tärna avokadon. Spara en halva, som du skär fina skivor av till garnering.

- Rör försiktigt ned avokadon och lägg därefter upp salladen i fina skålar eller glas. Garnera med några hela räkor, en kvist dill och ett par skivor avokado.

Kyckling Provence

Den här rätten lagade jag för första gången en påsk för länge sedan. Det kändes högtidligt på ett lite gammaldags, svenskt vis med en helstekt kyckling… Smaken är ju snarare fransk än svensk, så helheten blir väl helt enkelt en - festrätt! Som dessutom sköter sig själv rätt mycket.

Förberedelserna tar för all del lite tid - men det är värt besväret! Nuförtiden brukar den här rätten serveras som söndagsmiddag hemma hos oss. Den räcker till sisådär 4 - 5 personer. Originalreceptet hittade jag i Pocketkokboken (Jonas Hugoson) - en synnerligen trevlig liten kokbok som innehåller många kreativa men lättlagade rätter. Under åren har jag lagt till och dragit ifrån, så nedanstående recept skiljer sig från originalet på en del punkter. Några av höjdpunkterna i den här rätten är de grillade, hela vitlökarna: den fräna smaken försvinner i tillagningen och smaken blir istället rund och lite söt. Man äter dem genom att gröpa ur klyftorna med sin kniv - eller en tesked. Och de bakade citronerna är helt enkelt ljuvliga; första gången åt jag en av dem av misstag i tron att det var en potatis. När jag kom över förvåningen insåg jag att citronen smakade fantastiskt - med skal och allt! Även där är det den långa ugnsbakningen som ligger bakom; syran rundas av och smaken blir mildare.

Ingredienser:

- 1 hel kyckling

- olivolja (ca 0,5 dl)

- citroner (ca 3 st)

- timjan

- svarta oliver (ca 1 burk)

- Vitlök, 4 - 5 st

- potatis, ca 7 - 8 st

- Zucchini (1 stor eller 2 små)

Gör såhär:

- Gnid in kycklingen med olivolja och salt både inuti och utanpå. Sätt ugnen på 225 grader.

- Klyfta en av citronerna i små klyftor och fyll kycklingen med den och ett par kvistar timjan.

Lägg den i en stor ugnsform eller långpanna med bröstsidan nedåt och stek den i ugnen i 20 minuter.

- Skär potatis, zucchini och citroner i små bitar.

- Skär toppen av vitlökarna, droppa lite olivolja i dem och sätt tillbaka toppen - som ett slags lock.

- Ta ut kycklingen efter 20 minuter, lyft den ur pannan och lägg ner oliverna där kycklingen skall ligga. Lägg tillbaka kycklingen ovanpå oliverna, men nu med bröstsidan uppåt.

- Strö potatis, zucchini och citron runt kycklingen. Ringla olivolja över, salta, peppra och rör om. Ställ vitlökarna i hörnen av formen /plåten och ställ alltsammans i ugnen igen.

- Stek i ca 60 - 70 minuter till.

Kolla att kycklingen är klar genom att skära i den tjockaste delen - köttet MÅSTE vara genomstekt! (Antar att alla vet att det är farligt att äta dåligt tillagad kyckling…?)

Vi brukar tranchera (skära upp) fågeln på förhand och servera delarna till bordet - lättare och mindre söligt än att skära upp vid bordet.

En enkel, fransk höjdare med endiver

Nyårsfesten blev som sig bör en kulinarisk höjdpunkt. Många matglada gäster som var och en bidrog med egna gastronomiska upplevelser. Tapas-temat tolkades - precis som jag hoppats - fritt och det fanns såväl spanska tapas i form av getostfyllda serranorullar som helyllesvenska raggmunks-tapas! Ifrån mitt kök kom de grillade paprikorna med örtkryddad färskost och de heta chiliräkorna som Malin tipsade om i det förra inlägget - tack så mycket Malin!

Nytt år, nya utmaningar. Franskt kök. Mat som jag länge drömt om att laga - men som inte riktigt blivit av. De recept jag kommit över innefattar ofta ingredienser som vaktel eller kanin. Saker jag inte köper till vardags. Eller till fest heller, om jag ska vara petnoga. Men till sist hittade jag dock ett lockande recept, "Det franska köket" av Susi Piroué: "Endives à l'ardennaise" - Endivegratäng. Enkelt och elegant. Jag bytte ut Gruyere-osten mot parmesan-ost av bekvämlighetsskäl - parmesan fanns hemma. Gratängen serverade jag sedan till rostbiffen som finns publicerad här tidigare. Det blev en riktig höjdare! Endiven som är ganska besk i sin råa form blev söt och smakrik i grädden. Osten kompletterade smakbilden.

Ingredienser, 4 portioner:
- 4 endiver
- ca 3 dl vispgrädde
- 150 g färskriven Gruyére ost (parmesan gick fin-fint)
- salt och peppar

Gör såhär:
-Skölj endiverna och ta bort den nedre, beska stocken. Halvera dem på längden och lägg dem i en gryta.
- Häll på så mycket grädde att de precis täcks. Lägg på locket och koka på svag värme ca 20 min.
- Värm under tiden ugnen till 225 grader. Riv osten.
- Salta och peppra endiverna. Här la jag försiktigt över endiverna i en ugnsform och hällde grädden över.
- Strö över den rivna osten och gratinera i ugn i ca 10 minuter, tills ytan blivit guldgul.