Måltider på resande fot

En stor del av glädjen med en resa tycker jag handlar om maten. Det är ett förtrollande sätt att närma sig kultur och människor på. En av de saker jag blev verkligt förälskad i när jag första gången kom till Thailand var maten. Kombinationen av hett och sött, salt och lent, dofter och nya, pikanta smaker som koriander, lime och horapa, den thailändska basilikan, fick mig huvudstupa förälskad.

Den heta nudelsoppan jag köpte i ett matskjul med plåttak nästan varje kväll glömmer jag aldrig. Jag var besatt av den. När skymningen föll över Lamai och rökelsen började dofta, när svetten flödade nedför pannan lite långsammare än tidigare under dagen så trevade sinnet automatiskt mot plåtskjulet med plastmöbler på betonggolv och ett myller av matgäster: ensamma män som satt sida vid sida och åt, små grupper eller stora sammanslutningar av vänner eller familjer.

De kvällar jag inte åt där, gick jag ändå dit för att köpa med mig soppan i en plastpåse och sedan få den serverad på restaurangen där mina kompisar åt; en rutin som min kompis Oy förklarade var helt acceptabel i Thailand, även om jag som svensk hade svårt att tro på att det var OK innan jag såg det.

Oy introducerade mig till stora delar av det Thailändska köket: dels lagade hon mycket mat hemma i det lilla huset, dels tog hon med mig på moppen till marknader och visade vad och var man kunde äta i form av street food.

Sedan dess har jag ätit mig igenom stora delar av Asien. Mycket tid och mycket energi har gått åt till att leta efter speciella små restauranger och särskilda rätter.

Min man började laga thai-mat för flera år sedan. Han har blivit så bra på det att det känns lite meningslöst att gå på thai-restaurang i Sverige och äta. Min man excellerar främst med curries, där hans Panang Curry verkligen står ut som något extra. Mitt område inom det thailändska köket är sopporna och Yam. Denna enastående thai-rätt Yam tänkte jag skriva mer om i nästa inlägg.