Soppor var det första jag började laga när jag väl började laga mat, och soppor är fortfarande något av det roligaste jag vet att laga. Soppor är också något av det bästa jag vet att äta. Soppor kan vara enkla, festliga, överdådiga, värmande, svalkande… De är lätta att laga och man kan äta myyyycket av dem!
En höst räddade soppor mig undan en envis höstdepression. Eller, ja, det var väl min rumskompis Cilla som rent handgripligen gjorde det, för det hon som lagade sopporna. En slags besvärjelse mot mörkret och kylan; varma soppor, filtar på golvet, en myshörna i vardagsrummet och tända ljus - och så blev hösten mer hanterbar.
Liksom Seinfeld hittade sin egen "soup nazi" - soppköket med fantastiska soppor men med en mycket auktoritär ägare, så hittade jag också sedermera min egen sopphimmel. Runt hörnet till mitt gamla jobb på Fleminggatan på Kungsholmen fanns det ett litet soppställe som jag hade som stamställe. De hade underbara soppor, flera olika varje dag att välja på. Lika svåra att motstå som Seinfeld-sopporna - men tjejerna som hade det var mycket trevligare än soppsnubben i Seinfeld. Min kollega Eva tyckte att det blev väl fanatiskt att äta soppa flera dagar i veckan, och särskilt tyckte hon att det var märkligt med kalla soppor! Själv längtade jag redan runt 9-draget till lunchen och funderade på vilka soppor de skulle ha idag… Nu har jag flyttat från Stockholm och i Växjö där jag bor finns det inga sopphak. Till min stora sorg. Om någon tänker öppna ett, låt mig veta. Jag kommer som ett skott. Tills vidare är jag tillbaka i att laga soppor själv.
Allra bäst tycker jag om soppor som fått koka länge, där smakerna verkligen kommer fram. Men jag har en hel rad soppor i min repertoar vid det här laget som jag tänkte dela med mig av; avokadosoppa i två olika varianter, morot och fänkålssoppa, skaldjurssoppa och min senaste favorit; Stracciatelle. Bland annat. Stracciatellen tänkte jag skriva mer om imorrn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar